March
Thursday 19 March 2009 photo 1/1
|
Med tårar i ögonen och kinderna skriver jag dena texten till den mest betydellsefulla människan i mitt liv. Min farmor ='(
Den dagen du dog, eller de dagarna du låg försvarslös som ett nyfött barn förlorade jag den största biten av mig själv. Sista pussen jag gav dig i livet kunde jag inte förstå var den sista.. du kunde inte prata du kunde ingenting förutom höra, jag satt i timmar på hospice och bara grät, jag ångar att jag inte ens sa jag älskar dig sista gången jag träffa dig i livet, jag sa inget, inget alls! faan alltså, jag kanske var liten, men inte fullt så liten att jag var så dum och inte tänkte att det kunde vara sista gången jag hörde dina andetag. Jag var ca 10-11 år. Faan alltså, kan inte fatta att jag klarat mig utan dig.. det var till dig jag kände moderskärlek, för det var med dig jag växte upp, du var mitt ALLT, och jag menar det. alltså verkligen verlkigen allt, hade klarat mig utan alla andra, (låter fel mot min mamma och pappa som jag också älskar mest, men du var snepet före) alla somrar,helger och röda dagar spenderade jag mest med dig, du var min farmor, mor & bästa vän. Du var så sjukt jävla underbar, guds högra hand, alltså verkligen. du hade ett hjärta av guld! <33 Jag kommer ihåg att jag inte visste att du hade gått bort en kväll när jag var på kalas hos my, men jennis mamma som tog hand om min farmor hade ringt till mys mamma och berättat så de fleste där visste det. Men det konstiga var att vid ungefär samma tidpunkt du dog började jag spy, jag hade inte feber eller var sjuk på annat sätt, jag bara spydde, det hade inte kunnat vara matförgiftning för alla åt samma. Jag tror jag spydde upp mesta dels av mitt hjärta, delen försvann precis som du. alltsååå oooooooooh vad jag saknar dig!! ='( alla dofter och allt känner jag ff, men det blir svagare och svagare för varje dag, & jag vill nt glömma... faaan alltså, jag hade verkligen behövt dig i mitt liv, du var min pelare i livet, någon jag alltid kunde luta mig mot, behöver dig i alla mina svåra tider, för utåt er jag ut att må bra, men du hade sett på mig jag mått skit, du hade hjälpt mig snacka ut om allt & verkligen hjälpt mig. & pappa, han saknar dig rikigt mycket också. Jag skriver ner alla mina känslor till dig nu och hoppas du "läser" de och förstår hur älskad och saknad du är farmor. R.I.P Margitt Göllei - alltid största platsen i mitt hjärta
Den dagen du dog, eller de dagarna du låg försvarslös som ett nyfött barn förlorade jag den största biten av mig själv. Sista pussen jag gav dig i livet kunde jag inte förstå var den sista.. du kunde inte prata du kunde ingenting förutom höra, jag satt i timmar på hospice och bara grät, jag ångar att jag inte ens sa jag älskar dig sista gången jag träffa dig i livet, jag sa inget, inget alls! faan alltså, jag kanske var liten, men inte fullt så liten att jag var så dum och inte tänkte att det kunde vara sista gången jag hörde dina andetag. Jag var ca 10-11 år. Faan alltså, kan inte fatta att jag klarat mig utan dig.. det var till dig jag kände moderskärlek, för det var med dig jag växte upp, du var mitt ALLT, och jag menar det. alltså verkligen verlkigen allt, hade klarat mig utan alla andra, (låter fel mot min mamma och pappa som jag också älskar mest, men du var snepet före) alla somrar,helger och röda dagar spenderade jag mest med dig, du var min farmor, mor & bästa vän. Du var så sjukt jävla underbar, guds högra hand, alltså verkligen. du hade ett hjärta av guld! <33 Jag kommer ihåg att jag inte visste att du hade gått bort en kväll när jag var på kalas hos my, men jennis mamma som tog hand om min farmor hade ringt till mys mamma och berättat så de fleste där visste det. Men det konstiga var att vid ungefär samma tidpunkt du dog började jag spy, jag hade inte feber eller var sjuk på annat sätt, jag bara spydde, det hade inte kunnat vara matförgiftning för alla åt samma. Jag tror jag spydde upp mesta dels av mitt hjärta, delen försvann precis som du. alltsååå oooooooooh vad jag saknar dig!! ='( alla dofter och allt känner jag ff, men det blir svagare och svagare för varje dag, & jag vill nt glömma... faaan alltså, jag hade verkligen behövt dig i mitt liv, du var min pelare i livet, någon jag alltid kunde luta mig mot, behöver dig i alla mina svåra tider, för utåt er jag ut att må bra, men du hade sett på mig jag mått skit, du hade hjälpt mig snacka ut om allt & verkligen hjälpt mig. & pappa, han saknar dig rikigt mycket också. Jag skriver ner alla mina känslor till dig nu och hoppas du "läser" de och förstår hur älskad och saknad du är farmor. R.I.P Margitt Göllei - alltid största platsen i mitt hjärta
Comment the photo
dt är svårt att förlora ngn som står en så nära. man får försöka göra det bästa av det men se till att minnena alltid finns kvar <3
32 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/japs/344804363/
Visa toppen
Show footer