June
Tuesday 9 April 2013 photo 1/1
|
inget med bilden att göra!
många undrar och frågar om jag är gravid och varför jag inte gör abort osv och nu kommer min historia så snälla inga elaka kommentarer Tack!
allt började i sommras då jag och några kompisar festade och så. Tiden rann iväg och det blev september och jag kände mig stolt över att ha börjat nian och skulle plugga upp mina betyg! Efter några veckor efter jag och killen (mitt ex nu) hade haft en helg tillsammans kände jag mig konstig i magen. hade kramper och skit men käkade Alvedon för tänkte på att jag har fått mina kramper i magen tillbaka.. tiden rann iväg och det blev nyår-> jag träffade vänner av alla olika slag och kände mig som mig själv igen, ingen smärta ingenting. början av januari märkte jag att jag blev mulligare och tänkte på att det kan ha varit för alla dödsgrejer som skedde i vintras då jag inte åt alls och sedan vräkte i mig mat. en dag föll jag omkull på golvet av ren smärta i magen och andnings svårigheter och vi åkte in till läkaren då jag fick reda på att jag var gravid. fick jag en chock? ja verkligen! det var ingen tvekan att jag skulle göra abort (trodde jag precis hade blivit gravid) när jag kom hem brast jag totalt och jag grät och grät. vi fick tid hos barnmorskan för ultraljud där det visades att jag var i vecka 22 + 3 då och då är det för sent för abort (redan i vecka 18 är det egentligen) då kom chocken att jag måste fullborda hela graviditeten. . dagen efter kände jag hennes sparkar och rörelser och började tänka på dom positiva tankarna. jag började planera köpa saker och gick till socialen för att få bidrag och lägenhet och nu står jag här idag i vecka 32 (54 dagar kvar till beräknad datum) och är lyckligare än någonsin för detta! ett mirakel har skett ingen mardröm.
Respekt till detta Tack!
många undrar och frågar om jag är gravid och varför jag inte gör abort osv och nu kommer min historia så snälla inga elaka kommentarer Tack!
allt började i sommras då jag och några kompisar festade och så. Tiden rann iväg och det blev september och jag kände mig stolt över att ha börjat nian och skulle plugga upp mina betyg! Efter några veckor efter jag och killen (mitt ex nu) hade haft en helg tillsammans kände jag mig konstig i magen. hade kramper och skit men käkade Alvedon för tänkte på att jag har fått mina kramper i magen tillbaka.. tiden rann iväg och det blev nyår-> jag träffade vänner av alla olika slag och kände mig som mig själv igen, ingen smärta ingenting. början av januari märkte jag att jag blev mulligare och tänkte på att det kan ha varit för alla dödsgrejer som skedde i vintras då jag inte åt alls och sedan vräkte i mig mat. en dag föll jag omkull på golvet av ren smärta i magen och andnings svårigheter och vi åkte in till läkaren då jag fick reda på att jag var gravid. fick jag en chock? ja verkligen! det var ingen tvekan att jag skulle göra abort (trodde jag precis hade blivit gravid) när jag kom hem brast jag totalt och jag grät och grät. vi fick tid hos barnmorskan för ultraljud där det visades att jag var i vecka 22 + 3 då och då är det för sent för abort (redan i vecka 18 är det egentligen) då kom chocken att jag måste fullborda hela graviditeten. . dagen efter kände jag hennes sparkar och rörelser och började tänka på dom positiva tankarna. jag började planera köpa saker och gick till socialen för att få bidrag och lägenhet och nu står jag här idag i vecka 32 (54 dagar kvar till beräknad datum) och är lyckligare än någonsin för detta! ett mirakel har skett ingen mardröm.
Respekt till detta Tack!
Comment the photo
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jassiehinkelman/513822824/
Visa toppen
Show footer