August
Sunday 10 August 2008 photo 18/20
|
<3
vem tror på allting som jag sagt,
när jag bara snackar skit och ljög om allt.
men jag förstod när det försvann,
att det aldrig kommer sluta så igen.
nu har det gått ett tag, jag skrattar åt det hela nu.
jag öppnar hela själen ingen fattar det som kommer ut,
vill inte hata livet men jag vill begrava tiden,
sitter här igen och skriver även fast jag blev besviken
hur ska det sluta sen när ingen lyssnar på mig,
vem ska förklara sen att Fredric faktist var en dåre,
en jävla självupptagen idiot på två ben
som skiter i allt annat än sina egna jävla problem
hur kommer alla se mig va, när ingen orkar me mig
vem kommer stå brevid mig ge mig ge mig ge mig heder !
jag trodde denna tid va tiden när man skulle lyckas
nu förtiden är det bara hat o pratar och tjat som yttras.
det går imot mig gräver ner så ge mig så ge mig lite frihet.
jag vill ju bara känna kärlek som från barnatiden,
för detta livet är så, men detta livet suger.
å vilken bragd att jag är ärlig när mitt inre ljuger.
jag saknar livet som det va, som när man typ va liten.
man spelar fotboll,basket,bandy bara levde livet.
det var den bästa tiden, nu blir det bara värre
ingen frågar, ingen ser men ge mig nått o bygga längre
vart är min gammla mamma, nått som man knappt vill fråga.
som klara cansern med pladuro,fick sin son att gråta.
som ville leva livet, som inte valde spriten
som kunde vara nykter ävan fast hon var besviken.
jag saknar tajson också hela tiden, va sekund
det går inte en dag utan tanken på vår fina hund.
jag hör ett skall från himmlen, det är du vet jag nu.
vila i din ensamhet tills jag är där o vi går ut.
jag har en fråga men jag kanske aldrig får ett svar.
blev jag välsignad me förbannelse från första dan.
jag tänker om jag vänder blad,
försöker glömma bort igen, igen, igen
jag kommer dö av denna hjärta sorg.
vem tror på allting som jag sagt,
när jag bara snackar skit och ljög om allt.
men jag förstod när det försvann,
att det aldrig kommer sluta så igen.
vem vet hur allting faktist är,
när jag inte orkar skriva om det här.
men jag är stark och kämpar på.
även fast jag inte längre orkar gå.
ya ya, det här är sista jädra låten
om min ruttna tid, ska bara göra glada spån och skriva
om mitt andra liv försöker glömma skiten,
som tagit hårt i hjärtat o försöker stanna här på jorden
o göra allting bättre. jag ska bevisa att man klarar sig
och stötta fler, aldrig mer skriva ner beklagar det i mina brev.
han är en toppen kille o det fick jag höra tidigt.
pappa ställde upp som han har gjort de i hela detta livet.
men man går sönder lätt när omgivningen är fel,
man trappar sned och utan koll har man hamnat fel,
den här går ut till dem hamnat mitt i denna kaos
som inte orkar leva spolar fram och trycker paus.
jag är så full av känslor innanför min egna dörr.
hoppas allting snart kan bli som alltihoppa varit förr.
med två sista rader, vill jag bara slå ett slag,
jag kommer aldrig sluta kämpa, Fredric kommer få det bra.
vem tror på allting som jag sagt,
när jag bara snackar skit och ljög om allt.
men jag förstod när det försvann,
att det aldrig kommer sluta så igen.
nu har det gått ett tag, jag skrattar åt det hela nu.
jag öppnar hela själen ingen fattar det som kommer ut,
vill inte hata livet men jag vill begrava tiden,
sitter här igen och skriver även fast jag blev besviken
hur ska det sluta sen när ingen lyssnar på mig,
vem ska förklara sen att Fredric faktist var en dåre,
en jävla självupptagen idiot på två ben
som skiter i allt annat än sina egna jävla problem
hur kommer alla se mig va, när ingen orkar me mig
vem kommer stå brevid mig ge mig ge mig ge mig heder !
jag trodde denna tid va tiden när man skulle lyckas
nu förtiden är det bara hat o pratar och tjat som yttras.
det går imot mig gräver ner så ge mig så ge mig lite frihet.
jag vill ju bara känna kärlek som från barnatiden,
för detta livet är så, men detta livet suger.
å vilken bragd att jag är ärlig när mitt inre ljuger.
jag saknar livet som det va, som när man typ va liten.
man spelar fotboll,basket,bandy bara levde livet.
det var den bästa tiden, nu blir det bara värre
ingen frågar, ingen ser men ge mig nått o bygga längre
vart är min gammla mamma, nått som man knappt vill fråga.
som klara cansern med pladuro,fick sin son att gråta.
som ville leva livet, som inte valde spriten
som kunde vara nykter ävan fast hon var besviken.
jag saknar tajson också hela tiden, va sekund
det går inte en dag utan tanken på vår fina hund.
jag hör ett skall från himmlen, det är du vet jag nu.
vila i din ensamhet tills jag är där o vi går ut.
jag har en fråga men jag kanske aldrig får ett svar.
blev jag välsignad me förbannelse från första dan.
jag tänker om jag vänder blad,
försöker glömma bort igen, igen, igen
jag kommer dö av denna hjärta sorg.
vem tror på allting som jag sagt,
när jag bara snackar skit och ljög om allt.
men jag förstod när det försvann,
att det aldrig kommer sluta så igen.
vem vet hur allting faktist är,
när jag inte orkar skriva om det här.
men jag är stark och kämpar på.
även fast jag inte längre orkar gå.
ya ya, det här är sista jädra låten
om min ruttna tid, ska bara göra glada spån och skriva
om mitt andra liv försöker glömma skiten,
som tagit hårt i hjärtat o försöker stanna här på jorden
o göra allting bättre. jag ska bevisa att man klarar sig
och stötta fler, aldrig mer skriva ner beklagar det i mina brev.
han är en toppen kille o det fick jag höra tidigt.
pappa ställde upp som han har gjort de i hela detta livet.
men man går sönder lätt när omgivningen är fel,
man trappar sned och utan koll har man hamnat fel,
den här går ut till dem hamnat mitt i denna kaos
som inte orkar leva spolar fram och trycker paus.
jag är så full av känslor innanför min egna dörr.
hoppas allting snart kan bli som alltihoppa varit förr.
med två sista rader, vill jag bara slå ett slag,
jag kommer aldrig sluta kämpa, Fredric kommer få det bra.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jauhetermaja/250930008/
Visa toppen
Show footer