July 2007
Har tänkt på det här med manliga förebilder. Det är schyst. Det uppstår ett visst band som är svår att bräcka mellan en äldre "vis" man och en yngr
Vi börjar med Jim Douglas, en evig källa av musikalisk inspiration. Min barndoms starkast lysande stjärna. Han får står för det vackra hos män.
Syd Barrett, den rätt så nyligen upptäckta manliga förebilden. Även här har vi musiken som kärnan i hans inflytande över mig. Syd för stå för d
Vi går tillbaks till barndomen och till Moon The Loone, han som gav mig peppen till att spela trummor. Han står för det, ja, destruktiva och våldsamma hos män. (Många
Igen, musik. Dessa herrar utgör bandet Om. Dom visade mig vägen till en musikstil där jag hör hemma, nämligen stonerdoom. Dom får helt klart stå för det raka
Detta är John. John tar ingen skit. Speciellt inte från gulingar, rödingar eller "blåingar". John får stå för det fördomsfulla och mordiska hos män.
Brant Bjork, kaaan tyckas att även han kan sättas i musikfacket (såklart), men jag väljer istället Brant som en professor i livsnjutning. Ingen kan leva som Brant. Och han le
... Om man då inte tar upp en viss Devandra Banhart. Han kan oxå leva som man bör, även om det omöjligt för oss dödliga. Devandra är det naiva och barnsliga h