Tuesday 20 July 2010 photo 1/1
|
Jag fascineras fortfarande av personer som är så kära i kärlek,
att dom blundar för allt som en gång har betytt mest.
Personer som i vuxenålder som kan fånga in både känslor och tillit till varandra på en vecka, och sedan följa deras ord som en slags lag.
Det verkar som om man nästan faller in i någon slags cirkel, och bara lyssnar
på personen i fråga som står dig närmast till hands. Inte den personen
som står dig närmast om hjärtat, inte den personen som bryr sig mest, utan den personen som är villig att ha ett "förhållande".
Det jag ser som är mest ironiskt i detta är att personen tar dig för givet.
Tror att du kommer stå där i en gullig liten klänning och vänta, när han/hon har fått reda på att den känslan som ni hade när ni var ihop, kan man kanske inte få med vem som helst.
Nu ska inte ni tro att jag vill att någon idiot ska läsa detta och inse vad han/hon verkligen har gjort, det stadiet har jag passerat för länge sedan.
Det är inte heller min uppgift att säga vad som är rätt och fel, för det vet jag inte. Vad kärlek är, kommer jag kanske aldrig heller att få reda på.
Men vad jag kan stå upp och säga utan att skämmas är att jag vet vad respekt är, och det är jag stolt över!
Annons