jag har gjort mig själv ledsen genom att radera hela december. men var det inte det ni ville? att allt det dåliga bara skulle försvinna? bilddagboken är min dagbok. hur skulle du känna dig om folk satt och sade emot dina tankar i din dagbok?

Alla bryr sig om dig. Det får du inte bara slänga i väggen eller inte tro på. Amanda.. kommer du bli bra igen?

"De som var mina kompisar" stod det på en tidigare bild. Räknas jag till dom eller? Du säger att du inte vill lyssna, är inte det lite problemet? Det känns som om vad jag än säger går det rakt igenom dig, och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig. När du har problem skriver du på bilddagboken men du pratar inte med oss om det i skolan. Och när du på en bild skrev "fattar ni inte? Jag mår dåligt" känner man sig så hjälplös, för viu vet inte vad vi ska göra. Ge dig uppmärksamhet? Men får du det inte på fel sätt när du skriver såhär? Är det inte då alla dessa ospontana, jobbiga komplimanger kommer? För när vi påpekar hur bra du är vill du ju inte det, men samtidigt vill du väl höra att du är bra iallafall? Det är svårt att skilja på vad som är ärligt och inte. Det fattar jag. Och sen som Tove säger, en dagbok är privat men dethär kan alla se och det får man visa lite hänsyn till. Om du skriver upp din vikt säger att du väger för mycket kanske det är någon annan som tittar på det och väger mer. Hur tror du den personen känner sig då?
Till sist: Att vi blir oroliga för dig när du inte äter är BARA för att vi bryr oss om dig. Inse. Men det har jag redan sagt.

fattar..men en dagbok är privat, det är där det blir fel, du skriver för alla dina kontakter...