skulle ni kunna tänka er att acceptera att jag mår bra ibland men åt helvete andra dagar? att jag äter lunch när jag känner att jag behöver det? kan ni acceptera att jag inte är så där jävla perfekt som folk verkar tro? skulle ni kunna acceptera att jag inte vill ha halvt ärliga kommentarer? att jag inte vill att ni säger emot mig när jag är depp? kan ni, snälla, försöka acceptera att jag vill gå ner i vikt? och skulle ni kunna tänka er att slå mig riktigt hårt när jag kommer till skolan? riktigt hårt.

jag accepterar dig<3 men jag skulle aldrig kunna slå dig riktigt hårt, det kan jag inte göra mot någon. jag accepterar att du vill gå ner i vikt, men jag tycker att det är synd för du är fin som du är. men jag accepterar det ändå, för ajg vet hur det är. jag vill också det, men vet att det är fel, så jävla fel. det blir inte bättre, jag blir inte ett dugg gladare av det. seriöst, jag gick ner typ 15 kg, jag VET att livet inte blir enklare, roligare eller bättre på något sätt, enbart värre. jag kände mig nästan fulare när jag vägde 15 kg mindre...