November
Tuesday 14 October 2008 photo 1/3
|
and here it goes:
Men det är ingen dröm. Trycket från Vanjas kropp, den fruktiga
doften av hennes hår och pirrningarna i magen är alltför tydliga
för att det överhuvudtaget skulle ha varit möjligt att vara en dröm.
Desirée sluter ögonen igen och låter munnen mötas av Vanjas
honungslena läppar. Det är som att världen stannar. Inte ett ljud
hörs i gympasalen, ingen ger ett enda knyst ifrån sig. Desirée
befinner sig någonstans mellan dröm och verklighet, genom läpp-
arna strömmar en mjuk värme som gör henne alldeles snurrig.
Vanja nuddar lätt vid hennes ansikte med handen, beröringen får
ilningar av välbehag att rusa genom kroppen och Desirée tänker
att det här är bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.
På ett ögonblick är det över. Idrottssalsdörren öppnas med ett
brak och Vanja far upp som skjuten ur en kanon. Hennes and-
ning är ryckig och ögonen uppspärrade i förskräckelse. I dörr-
öppningen står rektorn med hakan i golvet. Som för att klarlägga
om han sett i syne drar han av sig glasögonen och gnuggar sig i
ögonen. Efter vad som känns som en evighet dundrar han:
- Vanja Dubillio, kom hit så får jag prata med dig.
Vanja reser sig på skälvande ben. En lätt rodnad har lagt sig över
hennes kinder, hon ser ut att ha nära till gråten. Desirée ligger
närmast förlamad kvar mot golvet, oförmögen och ovillig att göra
någonting alls.
Men det är ingen dröm. Trycket från Vanjas kropp, den fruktiga
doften av hennes hår och pirrningarna i magen är alltför tydliga
för att det överhuvudtaget skulle ha varit möjligt att vara en dröm.
Desirée sluter ögonen igen och låter munnen mötas av Vanjas
honungslena läppar. Det är som att världen stannar. Inte ett ljud
hörs i gympasalen, ingen ger ett enda knyst ifrån sig. Desirée
befinner sig någonstans mellan dröm och verklighet, genom läpp-
arna strömmar en mjuk värme som gör henne alldeles snurrig.
Vanja nuddar lätt vid hennes ansikte med handen, beröringen får
ilningar av välbehag att rusa genom kroppen och Desirée tänker
att det här är bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.
På ett ögonblick är det över. Idrottssalsdörren öppnas med ett
brak och Vanja far upp som skjuten ur en kanon. Hennes and-
ning är ryckig och ögonen uppspärrade i förskräckelse. I dörr-
öppningen står rektorn med hakan i golvet. Som för att klarlägga
om han sett i syne drar han av sig glasögonen och gnuggar sig i
ögonen. Efter vad som känns som en evighet dundrar han:
- Vanja Dubillio, kom hit så får jag prata med dig.
Vanja reser sig på skälvande ben. En lätt rodnad har lagt sig över
hennes kinder, hon ser ut att ha nära till gråten. Desirée ligger
närmast förlamad kvar mot golvet, oförmögen och ovillig att göra
någonting alls.
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jehnderback/280111653/
Visa toppen
Show footer