November
Tuesday 14 October 2008 photo 2/3
|
nu lägger jag ut hela.
har gjort några små ändringar
vid saker ni kommenterat.
(skulle väl kunna säga att den är klar, men jag vill höra era åsikter innan jag skickar in.)
Tisdag och idrott igen. Desirée känner hur en svärm av fjärilar
börjar fladdra runt i magen bara hon tänker på det. Grönt golv,
svettstinkande tjockmattor ljudet av gympaskor som gnisslar
mot idrottssalsgolvet - det är saker hon har kommit att koppla
ihop med veckans utan tvekan bästa femtio minuter. Inte för
att hon älskar sport, nej, den här lyckan beror på något helt annat.
Vad det är, det är en hemlighet. En stor hemlighet. Ingen vet,
inte en enda vet om varför idrottslektionerna får henne att vilja
hoppa och skutta och sjunga för hela världen. Hon vill inte att
någon ska få veta heller.
Som vanligt är Desirée föst in i omklädningsrummet. Kläderna är
av innan någon ens hunnit säga "ombyte" och på ett ögonblick
står hon där i komplett idrottsmundering. Naturligtvis i lite extra
noggrant utvalda gympakläder. Naturligtvis lite extra mån om att
ha rollat på sig deodoranten - hon får under inga omständigheter
riskera att börja lukta usch, inte på skolidrotten.
Hon är först från omklädningsrummet in i idrottssalen också.
Vanja, gympaläraren, är hennes enda sällskap. Desirée hoppar
upp på en plint och låter blicken vila vid Vanja medan hon
väntar på att resten av klassen ska komma in. Lärarens långa,
lockiga hår, sammetsögon och vackra danskurvor ser så perfekta
ut tillsammans att de skulle kunna få vem som helst att tappa
andan för ett tag. Efter en stund höjer läraren huvudet och möter
Desirées blick.
- Dessie, skulle du vilja hjälpa mig att plocka fram redskapen
när du ändå har kommit hit så tidigt, undrar hon med mjuk
röst. Hon ler mot Desirée som ivrigt hoppar ner från sin plats
på plinten. Självklart vill hon hjälpa till, det brukar hon ju göra.
Tunna och tjocka mattor placeras ut på det ostädade golvet
och i mitten av idrottssalen läggs alla hopprep i en hög. Det
går snabbt, Desirée och Vanja samarbetar ju så bra ihop. När
de är klara har resten av klassen hunnit samlas och de sätter
sig i en ring på mitten av golvet. Vanja prickar av att alla på
klasslistan är närvarande och tar sedan till orda:
- God morgon 7A! Är det någon som kan lista ut vad vi ska
testa på idag?
Ingen verkar kunna svara. Patrik och Jonte gissar på stationslekar,
men det visar sig vara fel. Vanja reser sig upp och går och ställer
sig mitt på den närmsta mattan.
- Jag hade tänkt låta er pröva på brottning, ler Vanja. Till att börja
med går jag igenom lite grundläggande information och demonstra-
tionsexempel och sedan värmer vi upp. Har vi någon frivillig som
kan tänka sig att bli nedbrottad?
Samtliga killar kör blixtsnabbt upp handen i luften, vem skulle inte
vilja bli nedbrottad av skolans söta idrottslärare? Desirée räcker inte
upp handen, det vågar hon inte, trots att hon själv tränar brottning.
Lärarens blick sveper sakta över klassen, snart fastnar den hos Desirée.
- Dessie, kanske? Du kan ju det här.
Desirée känner hur hjärtat börjar bulta. Visst kan hon brottas, men
med Vanja, inför hela klassen - det går inte! Tänk om det skulle
hända något oväntat. Klasskamraterna verkar dock inte vara på
hennes sida idag, de ropar att "jo, det är väl klart att Dessie ska
visa oss". Halvt motvilligt reser hon sig upp och tar plats mitt
emot Vanja på mattan. Det första demonstrationsgreppet de ska
visa för klassen är vad som kallas för rullning. Desirée ställer sig
på alla fyra på mattan medan Vanja ställer sig med knäna i golvet
vid sidan av Desirée, varpå hon lägger sina armar över Desirées
rygg. Hon berättar pedagogiskt:
- Om det här var en riktig brottningsmatch skulle en domare genom
en visselpipesignal blåsa igång första omgången och då skulle jag
försöka rulla Dessie ett varv och samtidigt rulla med henne utan att
min rygg nuddar golvet. Lyckas jag med det får jag två poäng. Är
du beredd Dessie?
Desirée nickar och känner nervositeten ila genom magen. Det här
ska gå bra, försöker hon övertala sig själv. Ingenting ska gå fel,
hon ska inte göra bort sig. Inga problem.
Nu hör hon Vanja räkna ner från tre och spänner musklerna i hela kroppen.
- Kör!
Hon känner Vanjas händer mot magen och vrider sig åt sidan för
att göra det lätt för läraren. Rullningen borde ha gått snabbt och
smidigt, Vanja skulle ha fått sina två poäng, men någonstans i
rörelsen blir det fel. Desirée känner lätt panikslaget hur hon ramlar
ned på rygg på mattan med Vanja över sig. Tyngden från den
vuxna kvinnan mot känns mot hela kroppen samtidigt som kind-
erna sakta börjar bränna. Det dunkar i huvudet. Åh nej, tänker hon
och sluter ögonen. Varför?
Vanja reser sig långsamt, tar stöd mot golvet med ena handen
och drar undan håret från ansiktet med den andra. Nu sitter hon
grensle över Desirée, som känner hur det brinner i kinderna.
Hon måste se ut som en kokt kräfta vid det här laget. Gene-
rande nog upptäcker hon att det faktum att läraren sitter ovanpå
henne får en liten pirrning att fara genom kroppen, vilket gör
henne upprymd och skräckslagen på samma gång. "Tänk om
det syns" tänker hon förtvivlat, "Det får inte synas!" Nervöst
öppnar hon ögonen och möter Vanjas blick. Vanja ser generad
ut, lite tafatt och förvirrad, som om hon inte visste hur hon hamnat
där, men så bryter ett leende fram. Desirée känner hur hennes
egna mungipor ofrivilligt dras upp. Precis då, i det ögonblicket,
händer någonting. Någonting förändras i Vanjas blick. Är det för-
tjusning som plötsligt återspeglas i de bruna ögonen? Vettskrämt
inser Desirée vad som hänt. Vanja har upptäckt det.
Utan förvarning böjer sig Vanja plötsligt ner. Som i slow motion ser
Desirée hur lärarens ansikte närmar sig och med ens börjar Desirées
hjärta att skena. Vad händer!? Först flackar blicken mellan de obegrip-
bart vackra, bruna ögonen och den flimrande taklampan ovanför men
snart försöker Desirée fokusera blicken på lärarens fylliga mun som
otroligt nog rör sig mot hennes egen. Det här händer inte, det är
inte verklighet, jag befinner mig i en dröm, tänker Desirée febrilt.
Men det är ingen dröm. Trycket från Vanjas kropp, den fruktiga
doften av hennes hår och pirrningarna i magen är alltför tydliga för
att det överhuvudtaget skulle ha varit möjligt att vara en dröm.
Desirée sluter ögonen igen och låter munnen mötas av Vanjas
honungslena läppar. Det är som att världen stannar. Inte ett ljud
hörs i gympasalen, ingen ger ett enda knyst ifrån sig. Desirée
befinner sig någonstans mellan dröm och verklighet, genom läpp-
arna strömmar en mjuk värme som gör henne alldeles snurrig.
Vanja nuddar lätt vid hennes ansikte med handen, beröringen får
ilningar av välbehag att rusa genom kroppen och Desirée tänker
att det här är bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.
På ett ögonblick är magin bruten. Idrottssalsdörren öppnas med
ett brak och Vanja far upp som skjuten ur en kanon. Hennes and-
ning är ryckig och ögonen uppspärrade i förskräckelse. I dörröpp-
ningen står rektorn med hakan i golvet. Som för att klarlägga om
han sett i syne drar han av sig glasögonen och gnuggar sig i ögonen.
Efter vad som känns som en evighet dundrar han:
- Vanja Dubillio, kom hit så får jag prata med dig.
Vanja reser sig på skälvande ben. En lätt rodnad har lagt sig över
hennes kinder, hon ser ut att ha nära till gråten. Desirée ligger
närmast förlamad kvar mot golvet, oförmögen och ovillig att göra
någonting alls. Ut genom dörren försvinner Vanja tillsammans
med rektorn. Desirée får känslan av att hon faller. En skola kan
inte ha lärare som kysser sina elever. Genom den stängda dörren
hör hon hur rektorn skäller ut Vanja. Hon inser vad som kommer
att hända och smärtan som börjar gro i bröstet på henne går inte
att hejda. Genom det tjocka träet går inte att urskilja några hela
meningar, högljudda, arga ord och korta fraser är det enda som
tränger igenom. Desirée hör ord som "pedofil" och "ansvarslöst"
och tänker att allt är hennes fel, Vanja hade inte för avsikt att kyssa
henne. Hur kan en enda kyss förstöra så mycket?
Varför, undrar Desirée upprivet, varför var den här kyssen förbjuden?
Varför vill någon förvägra henne hennes kärlek, varför kan hon inte
få vara lycklig?
Desirée känner hur alla känslor dras ihop i ett enda ohanterligt virrvarr.
Farväl, Vanja, tänker hon, du var det bästa som hänt mig.
har gjort några små ändringar
vid saker ni kommenterat.
(skulle väl kunna säga att den är klar, men jag vill höra era åsikter innan jag skickar in.)
Tisdag och idrott igen. Desirée känner hur en svärm av fjärilar
börjar fladdra runt i magen bara hon tänker på det. Grönt golv,
svettstinkande tjockmattor ljudet av gympaskor som gnisslar
mot idrottssalsgolvet - det är saker hon har kommit att koppla
ihop med veckans utan tvekan bästa femtio minuter. Inte för
att hon älskar sport, nej, den här lyckan beror på något helt annat.
Vad det är, det är en hemlighet. En stor hemlighet. Ingen vet,
inte en enda vet om varför idrottslektionerna får henne att vilja
hoppa och skutta och sjunga för hela världen. Hon vill inte att
någon ska få veta heller.
Som vanligt är Desirée föst in i omklädningsrummet. Kläderna är
av innan någon ens hunnit säga "ombyte" och på ett ögonblick
står hon där i komplett idrottsmundering. Naturligtvis i lite extra
noggrant utvalda gympakläder. Naturligtvis lite extra mån om att
ha rollat på sig deodoranten - hon får under inga omständigheter
riskera att börja lukta usch, inte på skolidrotten.
Hon är först från omklädningsrummet in i idrottssalen också.
Vanja, gympaläraren, är hennes enda sällskap. Desirée hoppar
upp på en plint och låter blicken vila vid Vanja medan hon
väntar på att resten av klassen ska komma in. Lärarens långa,
lockiga hår, sammetsögon och vackra danskurvor ser så perfekta
ut tillsammans att de skulle kunna få vem som helst att tappa
andan för ett tag. Efter en stund höjer läraren huvudet och möter
Desirées blick.
- Dessie, skulle du vilja hjälpa mig att plocka fram redskapen
när du ändå har kommit hit så tidigt, undrar hon med mjuk
röst. Hon ler mot Desirée som ivrigt hoppar ner från sin plats
på plinten. Självklart vill hon hjälpa till, det brukar hon ju göra.
Tunna och tjocka mattor placeras ut på det ostädade golvet
och i mitten av idrottssalen läggs alla hopprep i en hög. Det
går snabbt, Desirée och Vanja samarbetar ju så bra ihop. När
de är klara har resten av klassen hunnit samlas och de sätter
sig i en ring på mitten av golvet. Vanja prickar av att alla på
klasslistan är närvarande och tar sedan till orda:
- God morgon 7A! Är det någon som kan lista ut vad vi ska
testa på idag?
Ingen verkar kunna svara. Patrik och Jonte gissar på stationslekar,
men det visar sig vara fel. Vanja reser sig upp och går och ställer
sig mitt på den närmsta mattan.
- Jag hade tänkt låta er pröva på brottning, ler Vanja. Till att börja
med går jag igenom lite grundläggande information och demonstra-
tionsexempel och sedan värmer vi upp. Har vi någon frivillig som
kan tänka sig att bli nedbrottad?
Samtliga killar kör blixtsnabbt upp handen i luften, vem skulle inte
vilja bli nedbrottad av skolans söta idrottslärare? Desirée räcker inte
upp handen, det vågar hon inte, trots att hon själv tränar brottning.
Lärarens blick sveper sakta över klassen, snart fastnar den hos Desirée.
- Dessie, kanske? Du kan ju det här.
Desirée känner hur hjärtat börjar bulta. Visst kan hon brottas, men
med Vanja, inför hela klassen - det går inte! Tänk om det skulle
hända något oväntat. Klasskamraterna verkar dock inte vara på
hennes sida idag, de ropar att "jo, det är väl klart att Dessie ska
visa oss". Halvt motvilligt reser hon sig upp och tar plats mitt
emot Vanja på mattan. Det första demonstrationsgreppet de ska
visa för klassen är vad som kallas för rullning. Desirée ställer sig
på alla fyra på mattan medan Vanja ställer sig med knäna i golvet
vid sidan av Desirée, varpå hon lägger sina armar över Desirées
rygg. Hon berättar pedagogiskt:
- Om det här var en riktig brottningsmatch skulle en domare genom
en visselpipesignal blåsa igång första omgången och då skulle jag
försöka rulla Dessie ett varv och samtidigt rulla med henne utan att
min rygg nuddar golvet. Lyckas jag med det får jag två poäng. Är
du beredd Dessie?
Desirée nickar och känner nervositeten ila genom magen. Det här
ska gå bra, försöker hon övertala sig själv. Ingenting ska gå fel,
hon ska inte göra bort sig. Inga problem.
Nu hör hon Vanja räkna ner från tre och spänner musklerna i hela kroppen.
- Kör!
Hon känner Vanjas händer mot magen och vrider sig åt sidan för
att göra det lätt för läraren. Rullningen borde ha gått snabbt och
smidigt, Vanja skulle ha fått sina två poäng, men någonstans i
rörelsen blir det fel. Desirée känner lätt panikslaget hur hon ramlar
ned på rygg på mattan med Vanja över sig. Tyngden från den
vuxna kvinnan mot känns mot hela kroppen samtidigt som kind-
erna sakta börjar bränna. Det dunkar i huvudet. Åh nej, tänker hon
och sluter ögonen. Varför?
Vanja reser sig långsamt, tar stöd mot golvet med ena handen
och drar undan håret från ansiktet med den andra. Nu sitter hon
grensle över Desirée, som känner hur det brinner i kinderna.
Hon måste se ut som en kokt kräfta vid det här laget. Gene-
rande nog upptäcker hon att det faktum att läraren sitter ovanpå
henne får en liten pirrning att fara genom kroppen, vilket gör
henne upprymd och skräckslagen på samma gång. "Tänk om
det syns" tänker hon förtvivlat, "Det får inte synas!" Nervöst
öppnar hon ögonen och möter Vanjas blick. Vanja ser generad
ut, lite tafatt och förvirrad, som om hon inte visste hur hon hamnat
där, men så bryter ett leende fram. Desirée känner hur hennes
egna mungipor ofrivilligt dras upp. Precis då, i det ögonblicket,
händer någonting. Någonting förändras i Vanjas blick. Är det för-
tjusning som plötsligt återspeglas i de bruna ögonen? Vettskrämt
inser Desirée vad som hänt. Vanja har upptäckt det.
Utan förvarning böjer sig Vanja plötsligt ner. Som i slow motion ser
Desirée hur lärarens ansikte närmar sig och med ens börjar Desirées
hjärta att skena. Vad händer!? Först flackar blicken mellan de obegrip-
bart vackra, bruna ögonen och den flimrande taklampan ovanför men
snart försöker Desirée fokusera blicken på lärarens fylliga mun som
otroligt nog rör sig mot hennes egen. Det här händer inte, det är
inte verklighet, jag befinner mig i en dröm, tänker Desirée febrilt.
Men det är ingen dröm. Trycket från Vanjas kropp, den fruktiga
doften av hennes hår och pirrningarna i magen är alltför tydliga för
att det överhuvudtaget skulle ha varit möjligt att vara en dröm.
Desirée sluter ögonen igen och låter munnen mötas av Vanjas
honungslena läppar. Det är som att världen stannar. Inte ett ljud
hörs i gympasalen, ingen ger ett enda knyst ifrån sig. Desirée
befinner sig någonstans mellan dröm och verklighet, genom läpp-
arna strömmar en mjuk värme som gör henne alldeles snurrig.
Vanja nuddar lätt vid hennes ansikte med handen, beröringen får
ilningar av välbehag att rusa genom kroppen och Desirée tänker
att det här är bättre än vad hon någonsin kunnat drömma om.
På ett ögonblick är magin bruten. Idrottssalsdörren öppnas med
ett brak och Vanja far upp som skjuten ur en kanon. Hennes and-
ning är ryckig och ögonen uppspärrade i förskräckelse. I dörröpp-
ningen står rektorn med hakan i golvet. Som för att klarlägga om
han sett i syne drar han av sig glasögonen och gnuggar sig i ögonen.
Efter vad som känns som en evighet dundrar han:
- Vanja Dubillio, kom hit så får jag prata med dig.
Vanja reser sig på skälvande ben. En lätt rodnad har lagt sig över
hennes kinder, hon ser ut att ha nära till gråten. Desirée ligger
närmast förlamad kvar mot golvet, oförmögen och ovillig att göra
någonting alls. Ut genom dörren försvinner Vanja tillsammans
med rektorn. Desirée får känslan av att hon faller. En skola kan
inte ha lärare som kysser sina elever. Genom den stängda dörren
hör hon hur rektorn skäller ut Vanja. Hon inser vad som kommer
att hända och smärtan som börjar gro i bröstet på henne går inte
att hejda. Genom det tjocka träet går inte att urskilja några hela
meningar, högljudda, arga ord och korta fraser är det enda som
tränger igenom. Desirée hör ord som "pedofil" och "ansvarslöst"
och tänker att allt är hennes fel, Vanja hade inte för avsikt att kyssa
henne. Hur kan en enda kyss förstöra så mycket?
Varför, undrar Desirée upprivet, varför var den här kyssen förbjuden?
Varför vill någon förvägra henne hennes kärlek, varför kan hon inte
få vara lycklig?
Desirée känner hur alla känslor dras ihop i ett enda ohanterligt virrvarr.
Farväl, Vanja, tänker hon, du var det bästa som hänt mig.
bra jobbat ändå!
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jehnderback/280269462/
Visa toppen
Show footer