Ligger vaken sedan flera timmar tillbaka. Tänker förstås alldeles för mycket. Vet ni hur det känns att vilja och vilja någonting så mycket så man nästan sprängs men inte kunna få det för att man aldrig riktigt duger? Jag har seriösa problem med prestationsångest och mindervärdeskomplex samt inte minst med självkänsla. Just nu känner jag bara för att slå sönder något. Kanske hör det till tonåren att känna att allt går av helvete och inte kunna eller orka göra något åt det? För tillfället är det jag helst vill göra att bara springa ifrån allting. Som det där förbannade engelskaprovet i våras. Känslan av att vara en komplett idiot och helt dum i huvudet kommer tillbaka hela tiden. Och jag har alltid velat vara en av de där omtyckta, snygga, som blir bjudna på fest, som är trevliga och sociala. Men jag har inte fått vara en del av den gemenskapen. Jag har varit nitlotten. Jag vill inte ha några töntiga eller dumma kommentarer på det här. Jag vill bara få ur mig. Låt mig göra det. Snälla.

Annons

The photo has no tags

May 2013