October
Saturday 29 November 2008 photo 1/1
|
Ibland känner jag mig som ett tomt skal. Jag ser världen ovanifrån, min kropp rör sig automatiskt. Jag vet inte vad som händer eller vad jag gör. Jag är bara helt malplacerad. Plötsligt rör sig min värld i slowmotion medan resten av världen speedar upp och allt runt omkring mig blir suddigt av farten. Hur har jag kommit hit? Vad gör jag här? Är det såhär det känns att dö?
Ibland är jag så fruktansvärt utanför - även fast jag är inne. Vad är lycka? Vem kan man lita på? Alla minnen och drömmar man har - finns de? Eller är det bara så att man kommer på saker som passar in och sedan är för fäst vid dem för att släppa taget?
Jag har dödsångest ibland. Varför? Ärligt talat så vet jag inte. Det är press, för lite sömn, känslan av att inte räcka till. Att inte passa in. Att inte ha svaren man borde ha - det är jag som ska ha dem. Finnas där för alla som behöver, samtidigt som man måste finnas där för en själv. Hur fungerar det?
Finns det en plats för alla? Eller är världen sådan att några alltid ska vara utanför. Vem känner sig inte utanför någongång? Ingen.
Vad söker man? Bekräftelse? Medkänsla?
Jag vill inte ha medkänsla, jag kan klara mig själv. Men det är nog där problemet ligger. Jag är för enveten för mitt eget bästa. Jag tar på mig förmycket, jag vägrar låta andra hjälpa mig. För jag vet att jag kan klara mig själv.
Men så kommer de gångerna när jag är helt förstörd. Jag kan inte göra något alls. Och jag har ingen som jag kan prata med - det finns ingen som förstår eftersom ingen har fått veta något innan.
Jag vill inte ha massa "Åh men prata med mig jag finns!" Kommentarer. Det kommer endå inte hända. Jag vill bara att alla andra tänker efter. Är vi för öppna med vissa saker och är vi för stängda i andra avseenden där vi egentligen behöver hjälp mer?
Ibland är jag så fruktansvärt utanför - även fast jag är inne. Vad är lycka? Vem kan man lita på? Alla minnen och drömmar man har - finns de? Eller är det bara så att man kommer på saker som passar in och sedan är för fäst vid dem för att släppa taget?
Jag har dödsångest ibland. Varför? Ärligt talat så vet jag inte. Det är press, för lite sömn, känslan av att inte räcka till. Att inte passa in. Att inte ha svaren man borde ha - det är jag som ska ha dem. Finnas där för alla som behöver, samtidigt som man måste finnas där för en själv. Hur fungerar det?
Finns det en plats för alla? Eller är världen sådan att några alltid ska vara utanför. Vem känner sig inte utanför någongång? Ingen.
Vad söker man? Bekräftelse? Medkänsla?
Jag vill inte ha medkänsla, jag kan klara mig själv. Men det är nog där problemet ligger. Jag är för enveten för mitt eget bästa. Jag tar på mig förmycket, jag vägrar låta andra hjälpa mig. För jag vet att jag kan klara mig själv.
Men så kommer de gångerna när jag är helt förstörd. Jag kan inte göra något alls. Och jag har ingen som jag kan prata med - det finns ingen som förstår eftersom ingen har fått veta något innan.
Jag vill inte ha massa "Åh men prata med mig jag finns!" Kommentarer. Det kommer endå inte hända. Jag vill bara att alla andra tänker efter. Är vi för öppna med vissa saker och är vi för stängda i andra avseenden där vi egentligen behöver hjälp mer?
Comment the photo
Man vet faktiskt inte. Livet är alldeles för svårt för att förstå sig på. Vi människor har t.ex. gjort våran omgivning så komplicerad så att vi måste gå 15 år i skolan för att förstå oss på den. Tänk vad fritt man hade haft det om man bott i en fridfull liten by i Afrika. Där inget händer. Det enda man har är sin stam, sin by, träd och stenar.
Dock vet jag inte så mycket egentligen. Det enda jag vet är att saker och ting i livet blir vad man gör dem till.
Godnatt :)
ch jag som har så svårt att förstå mig på allt och funderar för mycket sovet förlite och pluggar 5 timmar om dagen. Dagens samhälle - jo jag tackar ...
Var det inte så att en 11 åring idag vet lika mycket som en 70 åring gjorde på 50 talet? Det är sjukt!
det är sant, man har väldigt svårt för att öppna sig och ta emot hjälp ibland när saker känns jobbigt. Men det som är bäst för ens eget bästa är nog det som är rätt att göra.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jenfoto/300751617/
Visa toppen
Show footer