October
Thursday 4 December 2008 photo 1/1
|
Man kan drömma om det perfekta livet. Det som gör att man bara mår så bra att man blåses upp som Dudleys faster i Harry Potter (utan trollformel) och flyger iväg. Men drömmar är som såpbubblor. Betraktar man dem på avstånd är de underbara. Det är när man sträcker fram ansiktet som de börjar svida.
Jag undrar om han drömmer som jag. Sådana drömmar som man vaknar upp ur utan att kunna andas och med ett stendött hjärta.
Finns det någon som är helt lycklig jämt? Man kan vara lite lycklig varje dag - men inte bara lycklig. Det måste ske dåliga saker för att vi ska kunna komma ihåg vad bra är. De som är deprimerade, de bara sjunker längre och längre ner i det svarta djupet så de inte kan se någonstans att hålla fast vid längre. Ljuset når inte så långt. Men - de tänker fel. Mår man dåligt så gör man. Jag själv kan sitta i min säng en hel helg utan att äta och bara gråta. Men man får skärpa till sig, samla sig, och tänka på något annat. "Det går att styra sina tankar även när det känns om det inte går", så sa Pernilla till mig när jag var alldeles ifrån mig över Mr. V för en månad sedan. Det är så, man kan inte bara låta tankarna styra en, man måste styra sina tankar. Tvinga sig själv att tänka på något annat när man mår dåligt.
Varför lämna ansvaret hos någon annan? Varför göra det värre än vad det är?
Problemen vi lider av är så stora för att vi gör dem så stora. Vi blåser upp ett problem, vi kommer på nya saker att minnas. Vi gör så det gör ont i oss - för det vet vi hur vi kna hantera. Vi vet att vi kan få andra att lyssna när det går dåligt, vi vet att problem går att lösa. Men är vi alltid så villiga att lösa dem?
Minnet är inget konstant i ens medvetande. Det är ett moment som frammanas, väcks eller återkallas. Det finns även minnen som vi kommit på själva genom saker vi sett och hört. Vi kan bygga vår egen verklighet. Är det för att jag inte kan minnas eller för att jag inte vill minnas som jag inte minns?
För att vara en som har dålig minne är det mycket jag inte kan glömma. Visst är det konstigt hur små stunder i våra liv - som egentligen inte borde betyda så mycket, bara ristas in i minnet för evigt? Ett leende, några ord, hur något känndes eller smakade. Även om vi inte minns när, minns vi hur.
Jag undrar om han drömmer som jag. Sådana drömmar som man vaknar upp ur utan att kunna andas och med ett stendött hjärta.
Finns det någon som är helt lycklig jämt? Man kan vara lite lycklig varje dag - men inte bara lycklig. Det måste ske dåliga saker för att vi ska kunna komma ihåg vad bra är. De som är deprimerade, de bara sjunker längre och längre ner i det svarta djupet så de inte kan se någonstans att hålla fast vid längre. Ljuset når inte så långt. Men - de tänker fel. Mår man dåligt så gör man. Jag själv kan sitta i min säng en hel helg utan att äta och bara gråta. Men man får skärpa till sig, samla sig, och tänka på något annat. "Det går att styra sina tankar även när det känns om det inte går", så sa Pernilla till mig när jag var alldeles ifrån mig över Mr. V för en månad sedan. Det är så, man kan inte bara låta tankarna styra en, man måste styra sina tankar. Tvinga sig själv att tänka på något annat när man mår dåligt.
Varför lämna ansvaret hos någon annan? Varför göra det värre än vad det är?
Problemen vi lider av är så stora för att vi gör dem så stora. Vi blåser upp ett problem, vi kommer på nya saker att minnas. Vi gör så det gör ont i oss - för det vet vi hur vi kna hantera. Vi vet att vi kan få andra att lyssna när det går dåligt, vi vet att problem går att lösa. Men är vi alltid så villiga att lösa dem?
Minnet är inget konstant i ens medvetande. Det är ett moment som frammanas, väcks eller återkallas. Det finns även minnen som vi kommit på själva genom saker vi sett och hört. Vi kan bygga vår egen verklighet. Är det för att jag inte kan minnas eller för att jag inte vill minnas som jag inte minns?
För att vara en som har dålig minne är det mycket jag inte kan glömma. Visst är det konstigt hur små stunder i våra liv - som egentligen inte borde betyda så mycket, bara ristas in i minnet för evigt? Ett leende, några ord, hur något känndes eller smakade. Även om vi inte minns när, minns vi hur.
Visa toppen
Show footer