december
fredag 5 december 2008 bild 1/1
|
5 - So you're a dragon
Idag väntade jag utanför dörren. Klockan var fem på morgonen och jag satt ihopkurad med en kaffekopp och en filt runt mig. Det var kallt i trapphuset. Inte precis uppvärmt. Jag frös i hela kroppen. Försökte värma mina händer genom att andas på dem. Somnade lätt när en stor smäll väckte mig. Såg mig omkring men kunde först inte se något. Det var jättemörkt i trapphuset. Lampan hade släckts. Fumlade uppåt längsmed väggen för att hitta strömbrytaren. Hittade den och tryckte, men inget hände. Trappgången förblev mörk. Suckade och reste mig upp. Mina ben och armar var stela av kylan och det gjorde ont att stå upp. Jag sträckte på mig och gäspade. Då hörde jag det som väckt mig.
En hög smäll. Jag ryckte till. Var det plötsligt ännu kallare här inne? Jag började gnugga min bröstkorg.
-Hallå? viskade jag. Kastade en snabb blick mot klockan. Halv sju.
Jag hörde ett skrapande läte. Försökte fokusera blicken någorlunda mot det hörn där ljudet verkade komma ifrån. En stor skugga rörde sig mot mig. Hade jag inte varit hundra procent säker på att han varken var full eller hög hade han nog tagit figuren framför honom för Hagrid eller någon liknande, men nu försökte jag vara lite mer realistisk. Skuggan kom närmare mig och jag gav upp alla tankar om realism. En stor ödla eller drake stod framför mig, och stirrade på mig.
Jag backade flera steg, tills jag stod mot väggen. Blinkade hårt. Drömde jag? Nej, drömmar brukade inte vara såhär kalla. Och jag frös. Jag frös verkligen. Försökte vända bort blicken från varelsen som tog några tysta steg mot mig. Den andades på mig och jag insåg genast var kylan kom ifrån.
Min blick drogs till ett halsband som hängde runt drakens hals. Svart och hjärtformat. Det kändes så bekant. Böjde mig sakta fram.
-Talitha?
Drakens uttryck förändrades. Från arg till nyfiken. Chockad? Hennes ögon spände blicken i mina och böjde fram huvudet. Jag lyfte handen för att möta huvudet och hon lade det självsäkert i min hand.
Då hände mycket på en gång. Lamporna tändes igen, hela min kropp värmdes upp, som om någon satt på ett element i mitt hjärta, och Talitha började krympa, och sedan förvandlas till människa. Jag hann precis fånga henne innan hon slog i marken. Hennes hår var ännu längre än dagen innan, och tänkte jag efter så kändes det som om det växt dubbelt så mycket sen de först sågs.
Plötsligt insåg jag, att det var Talithas ögon jag sett, innan bilolyckan. Det var hennes skrik jag hade hört. Hennes drakskrik och hennes drakögon. Så vacker.
Men hur hade hon blivit såhär? Var hon född som drake eller hade de gjort detta mot henne? Männen i vita rockar.
Jag kokade av ilska, mot vad hon fått uppleva. De måste ha sett henne som ett slags monster. Hon var inget monster.
Jag lyfte upp henne och bar in henne i lägenheten. Lade ner henne i sängen och kröp ner bredvid henne. Lade täcket om oss och blundade. Hon sov djupt, och det kändes lugnande att ha henne bredvid mig. Ärligt talat så var det länge sedan jag delat säng med en kvinna. Och nu ville jag inte ens ha henne på det viset. Det var annorlunda med Talitha. Lugnare. Ärligare. Hon visste in om att jag var känd. Hon kände mig. Hela mig.
Den dagen spenderade vi i sängen. Hon verkade aldrig vakna, och jag ville inte väcka henne, eftersom hennes drömmar var så lugna nu. Jag låg bredvid henne och räknade hennes andetag. En halvtimme innan midnatt väckte jag henne. Hon såg utan ett ord på mig. Kom hon ihåg vad som hänt på morgonen? Om hon gjorde det så sa hon i alla fall inget. Jag nämnde inget. Hon berättar väl när hon är redo. Jag följde henne till dörren och sa hejdå, innan hon försvann i natten. Nu när jag visste vad hon gjorde var jag inte lika orolig. Jag lade mig i sängen och somnade snabbt.
Huhu, ska bli kul att se hur detta utvecklas~ 8D *vill läsa mer*
ASSO GUD !!!
SHIIEEET !
GRYMR SOM VANLIGT !!
PUSS PÅ DIG BÄSTASTE :*
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jennemann/303270672/
Visa toppen
Visa sidfoten