December
Saturday 6 December 2008 photo 1/1
|
6 - I won't tear us apart
Proceduren upprepades igen. Jag väntade utanför. Talitha kom i drakform och så fort jag rörde henne blev hon en människa. Jag bar in henne i lägenheten och bäddade om henne. När hon vaknade fick hon mat, och sedan tvättade jag henne igen. Hon sa inget, men stämningen mellan oss hade förändrats. Hon hade gått från att vara rädd, och osäker, till trygg, i min närhet. Jag kände också en förändring. Jag visste inte hur, men på något sätt hade min lust att beskydda henne, blivit till en tvångstanke. Jag måste finnas där för henne, för jag vill inte leva i ett liv där hon inte medverkar.
Kan man kalla det kärlek? Kanske bara ren desperation. Men något var det. Jag suckade tungt. Hon såg upp från tvn, som hon ointressant stirrat in i. Jag log åt henne.
Plötsligt ringde telefonen. Jag reste mig upp och gick ut i hallen för att svara.
-Hej.
-Eyy, Bertie Butt, skrek Quinn. Jag höll telefonen en bit från örat och suckade.
-Vad vill du? undrade jag och kunde inte låta bli att le.
-Vad jag vill? svarade han. Jag vill att du kommer hit så att denna festen kan bli en riktig fest, och inte bara något jävla tekalas.
Jag skrattade.
-Jag är ledsen, men jag tror inte jag kan... sa jag sedan lite allvarligare och kastade en orolig blick bakåt mot vardagsrummet.
-Pga henne va? sa han och skrattade. Fan alltså Bertie, du har verkligen trillat dit. Antar att du är förlåten, men om du ändrar dig så är vi hemma hos Dan.
-Hejdå, sa jag och la på. Vände mig om och hoppade till då hon stod precis bakom mig.
-Oj, förlåt, sa jag och backade ett steg.
Hon såg tyst på mig. Fundersamt.
-Du borde gå på festen, sa hon tyst. Jag gapade.
-Men..
-Du ska inte välja bort dina vänner bara för min skull, fortsatte hon. Det vill jag inte.
Hon såg uppriktigt ledsen ut. Jag funderade en stund.
-Om du följer med, sa jag tillslut. Hon såg chockat på mig. Livrädd. Skakade bestämt på huvudet.
-Kom igen, sa jag och knäppte händerna i bön. Det kommer bli kul, och vi behöver inte stanna länge. Vi ska bara säga hej och sen sticker vi.
Det tog mig ett tag, men tillslut gick hon med på det. Jag lånade henne nya kläder, och sedan gick vi till festen.
Fullproppat. Jag kände inte en enda jävel, men alla verkade känna mig. När vi kom skrek alla mitt namn och skakade hand och kramade mig. Talitha ryggade undan, så jag tog hennes hand och tryckte den. Det verkade lugna ner henne och hon följde med mig in. Där inne träffade jag Jeph och Quinn som blev överlyckliga när jag kom. De hälsade glatt på Talitha med men det syntes tydligt att hon inte var i partystämning, så de lät henne vara.
Ännu fler folk kom för att hälsa, krama och prata med mig. Det verkade göra Talitha panikslagen. Helvete, svor jag åt mig själv. Jag drog med henne in på närmaste toalett och låste snabbt dörren.
-Helvete, viskade jag. Förlåt att jag tvingade med dig på det där.
Hon sa inget, utan skönk bara ner på golvet och begravde ansiktet i händerna. Jag satte mig förskräckt mittemot henne.
-Snälla, gråt inte, sa jag och tog tag om hennes handleder. Jag drog bort händerna från ansiktet och såg på hennes blöta kinder. Torkade bort tårarna som rann med tummen. Hon verkade slappna av, och såg lugnt på mig. Jag började plötsligt rodna.
Var det hon eller jag som böjde sig framåt? Kanske var det båda, i en perfekt balans. Kanske satt vi stilla, och så försvann allt mellan oss. Kanske drogs vi mot varandra som magneter.
Allt jag visste var att kyssen var perfekt. Allt jag visste var att detta ögonblicket var perfekt.
Och tiden var ute.
Klockan slog midnatt någon stans i närheten. En kyrka kanske. Båda hoppade till. Jag såg på klockan.
-Den är en minut i, sa jag tyst. Om vi springer så hinner du.
Hon såg frågande på mig, men som tur var behövde hon ingen förklaring. Kanske mindes hon. Eller så förstod hon.
Vi sprang ut ur huset, ut ur staden och mot skogen. Jag såg hur hon började förvandlas medan vi sprang. Speciellt fötter och händer. Vingar och svans sköt ut.
-Mina instinkter tar över när jag är helt förvandlad, skrek hon. Se till att inte vara i närheten när det sker, om du inte vill bli min middag.
Jag nickade och stannade tvärt. Hon såg sig inte om. Fortsatte bara springa in mot skogen.
Jag såg länge efter henne.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jennemann/303631866/
Visa toppen
Show footer