december
torsdag 11 december 2008 bild 1/2
|
11 - Born in chaos, saved with love?
Vi blev snabbt av med honom. Antagligen återvände han till chefen, för att rapportera. Han skulle aldrig göra något allvarligt och dumdristigt. Dessa människor tog inte minsta lilla steg framåt utan att ha dubbelcheckat det med högkvarteret. Det gav oss lite tid. Det sa jag till killarna.
Jag bad även de andra i bandet stanna kvar till midnatt. De fick följa med ut i skogen och de såg på förvandlingen. De sa inget, men förvåningen och rädsla syntes tydligt i deras ögon. Under natten hade de gått hem till Bert igen och han hade tydligen förklarat en del för när han hämtade mig nästa morgon var de helt normala mot mig igen. Den enda känslan som förstärkts var motivationen till att rädda mig. Att hitta sån kärlek och vänskap bland främlingar gjorde mig överlycklig och tacksam.
Nu var mitt hår färgat blont och klippt väldigt kort. Jag sminkades varje dag, och fick bära glasögonen överallt, även om de var rätt irriterande.
-Vad händer om de genomskådar det? undrade Bert och såg osäkert på mig.
Jag skakade på huvudet. Ville inte tänka på det.
-Det får vi ordna då, nu följer vi bara denna planen så långt det går, sa jag bestämt. Han nickade och tog min hand i sin. Våra blickar möttes i ett oförglömligt ögonblick.
Klockan var tre på eftermiddagen och det mest intressanta som hänt hittils var att Jeph spillde läsk på en matta och Dan skrattade så mycket när han senare halkade i det. De andra skrattade med, och till och med jag kunde inte låta bli att le lite. Jag var så otroligt mycket mer avslappnad nu. Ännu mer avslappnad var jag när Quinn gjorde te och de satte på lugn musik. Då satt vi bara utspridda i vardagsrummet och pratade förstrött. Jag och Bert låg i soffan med en filt omkring oss och sa inte mycket. Jag kunde känna att det var något han ville prata om, men han sa inget. Kanske vågade han inte. Eller så var han orolig för hur jag skulle reagera. Jag petade lite på honom och han såg oförstående på mig.
-Vad tänker du på? frågade jag tyst, så de andra inte skulle höra.
Han suckade tyst.
-Mannen som var här igår.
Jag nickade.
-Du kände igen honom, eller hur?
Min tur att sucka. Jag nickade.
-Du såg livrädd ut för honom, sa han frånvarande. Jag nickade och svalde.
-Gietrich, sa jag kort. Han var en av... en av männen som njöt av att.. tortera mig, sa jag tyst. Jag vände bort blicken och slöt ögonen hårt.
Han tog mitt ansikte mellan sina händer och vände mitt ansikte mot hans.
-Han kommer inte skada dig mer, sa han tyst.
-Jag vet, svarade jag och log svagt.
Kaoset var långt ifrån över, och min kamp kommer fortsätta, men nu måste jag inte slåss ensam. Jag hade fyra vänner och deras stöd.
Vill verkligen veta hur det här kmr att sluta.. x'''3
12 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jennemann/305559829/
Visa toppen
Visa sidfoten