December
Thursday 2 April 2009 photo 1/1
|
den här texten är absolut inte elak menat mot er friska människor. MEN.
det är så jävla fucking underbart att prata med människor som förstår. Alltså riktigt förstår.
Jag bryr mig inte om vårat dagliga samtalsämne kanske är vilka mediciner vi tar, och när vi senaste minskade dem eller senast åkte in på akuten.
det gör ingenting att folk säger att vi bara drar ner varandra med våra sjukdomar
för det känns så jävla underbart att faktiskt prata med någon som vet vad ångest är. Som vet vad rakblad kan betyda, och som vet varför i helvete jag hamnade på sjukhus om och om igen.
visst ni andra vänner, som är friska och glada varje dag. ni förstår kanske också. ni fattar att jag mår dåligt och att det inte kommer gå över på ett tag.
men, ni frågar varför jag skär mig. ni säger att det är fult med ärr, ni säger att jag ska tänka på min framtid.
det är där ni skiljer er från de som verkligen förstår.
när man mår så dåligt vill man inte höra "skär dig inte, för om fem år kommer du ångra dig"
OM FEM ÅR?
om fem år kan man lika gärna vara död. Vad fan ska man säga så till en unge som går omkring och planerar sitt självmord.
Man vill inte veta av konsekvenserna för man bryr sig inte. Man vill bara bli älskad och bli tillsagd att allt kommer ordna sig, tillslut, och man är perfekt som man är.
Jag vet verkligen hur det är att få höra någon komplimang som åker in i ena örat och ut genom andra. Jag har själv sagt att vackra ord studsar av mig. Jag vet att många känner så. Vänner kan älska en så mycket man vill, man kommer ändå inte förstå hur vacker man är. Inte när man mår så dåligt.
men det betyder inte att man inte ska älska den som mår dåligt.
nej, för hur lite det än känns, kanske inte alls, så gör kärlek så mycket.
Det var inte det jag ville säga.
Jag ville bara säga att jag är så tacksam över att många människor i mitt liv förstår på riktigt.
Jag behöver bara säga panik, ångest eller röster. Och så vet de exakt vad som försigår.
Mina kompisar har kommit på mig när jag suttit och skurit mig med glasbitar. Mina sanna vänner kramade om mig och tvättade rent mina sår, och viskade att allt kommer bli bra.
De som inte förstår skriker. "Du skrämde mig," eller typ "hur kan du göra så mot mig?!"
det får mig inte att må bättre. Det får mig bara att känna mig som ett jävla objekt.
Jag kräver inte mycket, bara förståelse, eller om ni inte klarar av det, bara att ni lämnar mig ifred.
och kan ni inte säga något smart eller filosofiskt så gör det inget, bara ni alltid älskar mig, för det behöver jag. alltid.
och snälla tjata inte på mig och snälla när ni ser mina armar säg inte åt mig att sluta. man ska inte säga åt någon att sluta, för det får en bara att känna sig mer värdelös.
åh, nu orkar jag inte mer, för då kommer jag svimma av all ångest och tårar.
hejdå <3
Men jag kände igen mig så mycket, i din text, i dina ordval i allt som du skriver. Det krävs mycket mod för att kunna skriva allting som du har skrivit. Jag tänker helt enkelt berömma dig. Du anar nog inte själv hur stark du är. Det spelar ingen roll hur många ärr man har på sin kropp, man är lika vacker ändå. Även om jag lyckades ta mig ur det svarta hålet, så förstår jag lite ändå.
Fortsätt kämpa, det är alltid en ny dag imorgon.
<3
och nej jag kanske inte förstår.. men jag kanske kan hjälpa lite ändå?
liksom du är otrolig<33333
vi menar inte illa när vi säger något om duvet typ bilden elr att folk skär sej... de är bara reaktionen man får för man inte har ett likadant liv och behöver inte skära sej elr något sånt.. men hoppas de blir bättre elr något sånt!!
Jag vet vad ångest innebär, och jag förstår vad du menar i det du skriver. Well, jag skär mig inte längre, men jag har ångest, jag har panikattacker och jag hör röster. Jag försöker hålla det för mig själv eftersom jag inte vill ha sådana kommentarer som du skriver om. Jag vet hur det känns.
Du är snäll, du förstår och du bryr dig. Det är det som gör dig så jäkla underbar! Glöm aldrig det! <33
Du kanske inte gillar långa kommentarer.
Även om du tycker att det går in i de ena örat och ut igenom det andra, Så ska du veta att jag är nog en av jordens sämsta personer på att uttrycka mig och få folk att missförstå mig.
Jag kanske tänker något, men uttrycker det helt fel.
Men du ska veta, att du duger som du är.
Du ska inte låta folk trycka ner dig med kommentarer som "Du skrämmer mig"
Det är ju dom som är osynliga.
Man förstår inte om man själv inte upplevt känslan av rakbladen.
De är då ångesten kommer upp.
Yrheten, Och allt.
Jag kan lägga ut en berättelse om du inte tror på att jag "känner" till den såkallade "känslan" av att vara nere.
Men jag skrev om en kille som tog självmord.
Right men de kunde likväl vart jag.
Dessutom.
Så kommer det bli bättre, (det viskade vinden till mig) *gråt inte flicka lilla det kommer bättre tider*
Och en vacker dag, (det är iallafall vackert väder idag...)
Så kommer en människa komma in i ditt liv (det händer alla förneka det inte) och göra ditt liv underbart, Finnas för dig där när du behöver den personen som mest.
Du vet, Sväva på rosa moln och sånt?
Innerst inne så finns den där glada Agnes med ett leende på läpparna.
Och allt vi vill är att du ska må bra.
Att du ska känna av den där glädjen.
(Men det är inte lika lätt om man inte vet vad du har gått med om)
Bara du kämpar på så blir jag nöjd, För försvinner du så tänker jag banka in ditt liv igen.
Inga människor som betyder någon , Lika mycket som du får försvinna. Inga fler, Verkligen inte du.
Att se en människa med armar som dina första gången får än att bli nere, (så är det med dom "vanliga" normala som dom KALLAR sig.. Noobsen du vet)...
Igentligen så menar dom inget illa (om dom liksom inte har världens äckligaste skadeglädje)
Dom vet bara inte hur dom ska reagera.
Förlåt för det jag sa i början om du tog åt dig. Asså när jag träffade dig, Jag vill bara inte att någon av mina vänner ska vara deprimerade.
Eftersom, Om man själv vet hur det är så vill man inte att någon ska hamna i deras stadie.
Tro det eller ej, Men jag tycker verkligen om dig~<3
Men jag alskar dig, och jag finns för dig, 24/7, verkligen! Även om jag kanske inte alltid kan finnas HOS dig, så finns jag alltid över mobile. <3
Jag älskar dig, ochd et är underbart att vara syster med dig igen och att vi inte bråkar längre.. <3
jag finns för dig om det är något, du är stark, gumman, du är bra,
och det kommer att bli bättre, jag lovar dig. <3
*krama om*
..nu blev jag typ helt stum..
..det..du skrev..det känns lite smått magiskt...<3 ..det här låter säkert konstigt men jag måste få skriva det! ett tag kändes det nästan som att vi var en och samma person..
..och..ja, jag är konstig!
POFF!<3
du gör mig lycklig och du fyller min kropp med stora fluffiga moln !! jag älskar dig OH BAMA <3
Jag vet inte vad jag ska säga, jag kommenterar längre på din blogg.
Jag bryr mig, jag sitter och lyssnar om du vill prata, om klockan e fem på natten, ring.
det får du JÄTTEGÄRNA.
fruh, Ich liebe dich. <3
Och jag måste tillägga att du "skriver" verkligen jätte bra, liksom det du skriver berör verkligen. :)<3
Vet du vad?
Vi har känt varandra i över ett år nu. Och jag har aldrig varit så blind över hur du mår.
Jag faller ifrån dig, älskling.
Men jag älskar dig. Alltid.
men det känns ibland som om vi inte ens känner varandra<br />
men jag kommer alltid älska dig ändå <3
Visserligen behöver man kanske umgås med friska människor (får höra det hela tiden), men det känns så innerligt ledsamt när man inser att man lever i olika världar. De begriper ingenting av ångestens värld, lika lite som man själv begriper av deras "friska" liv...
*höh på att jag suger att förklara*
52 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/jennemann/350551575/
Visa toppen
Show footer