December
Monday 31 March 2008 photo 5/5
|
DU MÅSTE LITA PÅ MIG (5)
"Varför har ni flyttat hit då? Till världens ände?" undrade jag medan vi gick in mot stan. "Mammas ide," sa han. "Efter skilsmässan fick hon helt enkelt lust att flytta bort från storstaden, så jag och brorsan fick följa med henne."
Jag nickade tyst.
Vi kom precis ut ur skogen och havet blev synligt igen. Våra hus hade jättefin utsikt över havet, men skogen dolde det väl.
"Du och Marcus är inte särskilt lika varandra, va?" frågade jag efter ytterligare en stunds tystnad.
"Vad gav dig det intrycket?" skrattade Alex. "Nej, vi är inte lika varandra. Tvärtom. Vi är rena motsatserna." Jag skrattade."Jag tror min kompis gillar din bror," sa jag tyst sen. Han stannade och såg chockat på mig. "Skojar du?" Han höll handen dramatiskt på bröstet och såg väldigt förolämpad ut. "Gillar någon min bror?" Jag höll handen för munnen och skrattade."Det var inget nytt," muttrade han och började gå igen.
"ALLA gillar Marcus," fortsatte han lite surt.
"Vem bryr sig om vad alla tycker?" undrade jag glatt och ökade takten. Vi var framme vid Pizzeria Ocean. Jag stannade och såg på honom. Han log glatt och tog fram en plånbok ur fickan. Jag tog fram min också, men han skakade på huvudet.
"Jag bjuder."
Vi gick in och beställde våra pizzor, sedan satte vi oss längst in i ett hörn och väntade.
Plötsligt öppnades dörren igen och jag såg förskräckt Jonas, Daniel och Erik. Jag stönade och skönk ner i stolen. Alex såg undrande på mig och följde sedan min blick.
"Vilka är det?" undrade han, samtidigt som Jonas fick syn på oss. Han stegade självsäkert fram till vårt bord och innan jag hann svara ställde han sig demonstrativt framför mig och hånflinade.
"Hej Emo," sa han och log. Jag rös. Vad skulle hända nu? Nu när Alex var här?
Vi kom precis ut ur skogen och havet blev synligt igen. Våra hus hade jättefin utsikt över havet, men skogen dolde det väl.
"Du och Marcus är inte särskilt lika varandra, va?" frågade jag efter ytterligare en stunds tystnad.
"Vad gav dig det intrycket?" skrattade Alex. "Nej, vi är inte lika varandra. Tvärtom. Vi är rena motsatserna." Jag skrattade."Jag tror min kompis gillar din bror," sa jag tyst sen. Han stannade och såg chockat på mig. "Skojar du?" Han höll handen dramatiskt på bröstet och såg väldigt förolämpad ut. "Gillar någon min bror?" Jag höll handen för munnen och skrattade."Det var inget nytt," muttrade han och började gå igen.
"ALLA gillar Marcus," fortsatte han lite surt.
"Vem bryr sig om vad alla tycker?" undrade jag glatt och ökade takten. Vi var framme vid Pizzeria Ocean. Jag stannade och såg på honom. Han log glatt och tog fram en plånbok ur fickan. Jag tog fram min också, men han skakade på huvudet.
"Jag bjuder." Vi gick in och beställde våra pizzor, sedan satte vi oss längst in i ett hörn och väntade. Plötsligt öppnades dörren igen och jag såg förskräckt Jonas, Daniel och Erik. Jag stönade och skönk ner i stolen. Alex såg undrande på mig och följde sedan min blick.
"Vilka är det?" undrade han, samtidigt som Jonas fick syn på oss. Han stegade självsäkert fram till vårt bord och innan jag hann svara ställde han sig demonstrativt framför mig och hånflinade.
"Hej Emo," sa han och log. Jag rös. Vad skulle hända nu? Nu när Alex var här?
hur nyfiken tror du inte att jag blir då eller
jälva unge :D
Vill läsa fortsättningen, denna e fett bra!!!
Älskar den... Du borde skicka in den till nåt, så den blir en bok, elelr en novell eller nåt x)
Du kan skriva ut den, när den e klar, så kan jag få den (a)<3 Hihi, elelr nåt xD
<333
15 comments on this photo
Visa toppen
Show footer