December
Show more 
Tuesday 16 December 2008 photo 16/24
|
16 - First escape
-McCracken, skrek någon. Jag stönade och försökte öppna ögonen. Så här trött hade jag aldrig varit förut. Var var jag? Marken under mig var hård, som sten. Innan jag hann reagera hällde någon iskallt vatten över mig, och jag skrek ofriviilligt till.
-MCCRACKEN, skrek någon. Jag öppnade ögonen och såg först inget för den bländande lampan som var riktad mot mig. Sedan steg en man in i ljuset. Gietrich. Han tog fram en avlång stålpinne.
-Är det en dildo? frågade jag och skrattade tyst. Han morrade och slog till med den över mitt ansikte. Det kändes som om min käke flög av, men turligt nog var den kvar. Men något blödde. Jag spottade ut en tand, samt en massa blod. Han skrattade.
-Försök inte vara rolig.
-Svårt att låta bli runt en pajas, muttrade jag. Han blängde. Ännu ett slag. Ännu ett. Jag for till golvet och hostade upp en massa blod. Han tog tillfället i akt och sparkade på min bröstkorg. Ännu mer blod hostades upp.
-Detta är rätt lönlöst, sa jag och skrattade.
-Varför det? Jag njuter ju så, sa han och sparkade ännu mer.
-Kanske det, men som du har märkt bryr jag mig inte om fysisk smärta. Allt du verkligen kunde göra för att skada mig är att skada henne, men det går inte för hon är alldeles för långt borta.
Jag skrattade. Det kändes så skönt. Jag bytte gladeligen hennes plats i fångenskapen. Bara hon fick vara fri.
Han log och drog upp mig på benen.
-Så trevlig att höra det, för hon är på väg hit just nu.
-V-vad menar du?
-Jag skickade ett litet brev hem till dig och dina vänner ringde igår och berättade att hon går med på ett byte. Det verkar som om hon ger upp sin frihet för din.
Han skrattade grymt när jag gled ner på knä. Tårarna rann. Helvete. Varför gjorde hon så? Hon kunde ju inte bara ge upp..
-Synd bara att henne önskan inte kommer slå in, sa han och skrattade högre.
-Va?! sa jag dumt. Min hjärna verkade helt ha stannat upp.
-Så fort vi har henne igen, dödar vi dig. Framför hennes ögon.
Jag mötte de iskalla ögonen.
-Ni kan inte göra så mot henne.
Mer skratt. Örfil.
-Det kan vi visst.. och vi kommer göra det. Om en timme är hon här.
Han släppte sina vakter på mig, som började slå och sparka på mig, som en leksak. Jag kände inga sparkar eller slag. Jag kände det knappt när blodet rann från mitt huvud. Jag såg bara hennes ansikte framför mig. Jag hörde bara min röst som lovat henne.
-De kommer aldrig få tag på dig igen.
En timme senare stod vi ute på gården. Eller de andra stod upp. Jag bars upp av två män, då jag inte klarade av att stå själv. Blodet rann fortfarande från mitt huvud och det hade bildats en liten pöl under mig. Jag spottade blod på marken när jag såg bilen närma sig. Det var Jephs bil. Hur kunde de gå med på detta?
Bilen släpptes in och stannade en bit ifrån oss. Med pistoler riktade mot sig steg alla fyra ur bilen. Hon vände sig om mot dem.
-Åk utan oss, sa hon tyst. De nickade och kastade en blick mot mig. Jag gav dem ett stort leende. Om det var sista gången de såg mig skulle de inte se mig besegrad. Quinn skrattade tyst åt mig. Jeph vinkade innan de satte sig i bilen och försvann. Kvar stod hon och såg på mig. Gietrich skrattade högt och slängde fram mig mot henne. Jag föll ner mot marken, och hon satt genast vid min sida.
-Hej, sa jag glatt. Hon log lite.
-Vad fan har de gjort med dig, mumlade hon.
-Ge upp nu, Talitha, sa Gietrich högt. Hon ignorerade honom.
-Varför gör du detta? undrade jag förtvivlat.
-Jag lovade dig det.
-Nej, du lovade inte att du skulle offra dig för min skull, sa jag surt. Hon skrattade lågt.
-Nej, jag lovade att befria dig.
-Och hur ska det gå till? undrade jag.
-Lita på mig, viskade hon. Hon log innan hon mötte Gietrichs blick. Han siktade en pistol mot henne.
-Ge upp nu, sa han. Hon reste sig upp och drog samtidigt med mig upp.
-Jag ska visa dig något nytt först. Något som du aldrig kunnat listat ut själv, sa hon.
-Det finns inget som inte jag har lis.. började han innan hon skrattade.
-Du saknade tyvärr en hemlig ingrediens, sa hon innan hon vände sig mot mig.
-Kärlek, viskade hon, innan hon förvandlades. Det var inget jag sett förut. Det ryckte inte i kroppen och hon verkade inte ha ont. Dessutom gick det blixtsnabbt. Plötsligt hade hon vingar, klor, horn, svans och tänder.
-Håll i hårt, sa hon och jag lydde. Höll armarna om hennes midja när hon snabbt flög upp i luften. Någon började skjuta och hon skyddade oss med sin ena vinge. Kulan verkade studsa av vingarna.
-Skjut inte, för helvete, skrek Gietrich. Jag vill ha henne levande.
Men vi var redan långt borta. Vi flög åt det hållet bilen kört och när vi såg den, startade den genast. Hon skönk ner på biltaket och räckte mig ett rep som satt fast. På så vis kunde jag hålla mig kvar i bilen, medan den ökade farten. Vi körde ut på motorvägen, samtidigt som solen skönk ner och det började mörkna. Jag tog inte ögonen från henne. Hon satt bredvid mig på biltaket, lika lugn som alltid.
man blir berörd
den är bäst <3
10 comments on this photo
Visa toppen
Show footer