Monday 10 January 2011 photo 3/3
|
Jag såg in i dina ögon för sista gången... Då insåg jag inte det, men den kvällen var något annorlunda. Det var som att ödet talade om för mig innan det var verklighet. Det var tjock luft som jag andades sista gången jag tog farväl av dig. Jag hade en magkänsla redan innan att något var fel. Regnet sa ganska mycket om vårt öde, det var slut. Det behövdes inte ord för mig att inse. Tystnaden och kylan du gav mig sa ganska mycket. Så lämnade du mig i regn och tystnad.
Jag älskar regn men jag älskade aldrig riktigt dig. Jag gav dig kärlek men den var inte äkta. Ödet har märkliga sätt att gå sina vägar. Det var dömt från början. Mitt hjärta tillhörde redan någon annan sen lång tid tillbaks när vi träffades.
Den person som har mitt hjärta finns också fortfarande kvar i mitt liv. Trots de stora svek jag utsatt han för under tiden. Trots det så stanna han kvar hos mig. Jag har gjort mycket misstag men det beror på min misstro på kärlek. Men han finns kvar hos mig. Han älskar mig och det borde jag lita på mer. Han är ju kvar här? allt är nästan perfekt mellan oss, men inget är perfekt. Jag älskar denna person tillbaks men vi har våra hinder. När är det vår tur att förtjäna vår lycka? Jag är fortfarande tro lös på kärlek. För än så länge har jag inte fått den enda jag älskat. Men du har mitt hjärta, för alltid din K. /J
Annons