Tillsammans slår vi alla ihop oss, stark med en röst . Det är inte svårt att se läs på mitt bröst.

Ljusen är tända för dom som har lämnat . Vår plats så snabbt gud vad jag längtar.

Jag lovar att bättras (trots allt). Jag känner mig inte ensam jag hoppas att vi träffas.

Jag behöver endast de som har bränts fast . Gått in i hjärtat ni känns i varje hjärtklapp ( klapp klapp)

Vill dit de inget skitsnack (snack) för jag vet att :

Inget är sig likt , för allt är i förändring . Jag hoppas på bättre år , men har jag ingen förvänting. För när saker går snett och tyngdlagen får rätt . Är vi tbx är på botten och undrar fan som gått snett.

Ibland vill jag bara packa och dra ! Ge mig av , lämna knaset som vi tacklar var dag. Ge mig svar varför är är det så ? varför ska vi och de alltid säras åt ? .De får skrattlättnad , vi får mer bördor att bära på.

Vi bär oss åt som vi bär oss åt för att få värde på . Tiden vi lever i och få någonting att glädjas åt . Så jag haffar nåt korkar upp och sveper , lämnar verkligheten och gittar från planeten.

Annons

The photo has no tags

February 2011