February
Monday 29 September 2008 photo 3/3
|
En flicka som bar rött!
En flicka med en röd kappa gick med raska steg över den snötäckta kyrkogården. De snötäckta gravstenarna som flickan gick raskt förbi var redan pyntade för alla helgon. Flickan hade struntat i att gå till graven hon skulle till för att hon ville glömma bort personen.
" Förlåt mig!" Viskade flickan och knöt sin hand om ett halsband av guld runt halsen.
" Jag är ledsen jag skulle kommit!" Mumlade flickan och stannade vid den sista gravstenen på den lilla grusvägen hon gått på.
" Jag är här!" Mumlade flickan och log mot gravstenen genom sin vita halsduk. Flickan händer med vita handskar på borstade bort snön som täckte namnet som var inristat i guld. När flickan såg namnet så började det blåsa upp och flickan satte sig bredvid graven med en suck.
" Jag är ledsen att jag inte kom innan, jag trodde att jag kunde glömma dig!" Mumlade flickan och en tår rann ner för kinden på henne. Flickan märkte inte av tåren eftersom kinderna inte hade någon känsel i den kalla natten.
" Du kommer alltid att vara i mitt hjärta!" Mumlade flickan och öppnade medaljongen hon hade runt halsen. Hon kollade ner på bilden av sig själv och killen bredvid sig.
" Jag gick på den årliga festen men det var inte lika kul utan dig" Sa flickan och märkte av sina tårar då dem landade på fotot i medaljongen.
" Här sitter jag och lippar när jag ser dig på flera år" Viskade flickan och torkade sina tårar.
" Jag har fått reda på vad det var för fel på mig pågrund av min svaghet" Viskade flickan och tittade på gravstenen. Flickan klämde sina händer hårt och kom på att hon tagit med sig en ros då hon kände taggarna åka in i handflatan.
Flickan lade ner rosen och kollade på namnet i guld. Flickan började rista in namnet med fingret och såg att hennes vita handskar blev röda av blod.
" Mitt hjärta är svagt, om jag överanstränger mig så kan jag dö!" Mumlade flickan och tittade ner på sina nya handskar som förstörts av blod.
Flickan suckade och lade sig ner på gravplatsen och kände hur någon granskade henne. Men det var ingen i närheten.
" Om jag skulle somna här så skulle jag kanske dö och hamna hos dig, eller har jag fel?" Mumlade flickan och kände hur trött hon blev. Flickan visste att hon inte fick somna in där men ändå gjorde hon det och hennes hjärta klarade inte av kylan.
När man hittade flickan hade hon ett leende på läpparna, varför? hon ville väl inte dö? eller sade hon bara det men innerstinne så ville hon det?
" Jag dör hellre än att lever utan dig!" Hade flickan stammat fram genom huttringarna innan hon tagit sitt sista andetag.
Författare: Elin Pekár (Nana25)
" Förlåt mig!" Viskade flickan och knöt sin hand om ett halsband av guld runt halsen.
" Jag är ledsen jag skulle kommit!" Mumlade flickan och stannade vid den sista gravstenen på den lilla grusvägen hon gått på.
" Jag är här!" Mumlade flickan och log mot gravstenen genom sin vita halsduk. Flickan händer med vita handskar på borstade bort snön som täckte namnet som var inristat i guld. När flickan såg namnet så började det blåsa upp och flickan satte sig bredvid graven med en suck.
" Jag är ledsen att jag inte kom innan, jag trodde att jag kunde glömma dig!" Mumlade flickan och en tår rann ner för kinden på henne. Flickan märkte inte av tåren eftersom kinderna inte hade någon känsel i den kalla natten.
" Du kommer alltid att vara i mitt hjärta!" Mumlade flickan och öppnade medaljongen hon hade runt halsen. Hon kollade ner på bilden av sig själv och killen bredvid sig.
" Jag gick på den årliga festen men det var inte lika kul utan dig" Sa flickan och märkte av sina tårar då dem landade på fotot i medaljongen.
" Här sitter jag och lippar när jag ser dig på flera år" Viskade flickan och torkade sina tårar.
" Jag har fått reda på vad det var för fel på mig pågrund av min svaghet" Viskade flickan och tittade på gravstenen. Flickan klämde sina händer hårt och kom på att hon tagit med sig en ros då hon kände taggarna åka in i handflatan.
Flickan lade ner rosen och kollade på namnet i guld. Flickan började rista in namnet med fingret och såg att hennes vita handskar blev röda av blod.
" Mitt hjärta är svagt, om jag överanstränger mig så kan jag dö!" Mumlade flickan och tittade ner på sina nya handskar som förstörts av blod.
Flickan suckade och lade sig ner på gravplatsen och kände hur någon granskade henne. Men det var ingen i närheten.
" Om jag skulle somna här så skulle jag kanske dö och hamna hos dig, eller har jag fel?" Mumlade flickan och kände hur trött hon blev. Flickan visste att hon inte fick somna in där men ändå gjorde hon det och hennes hjärta klarade inte av kylan.
När man hittade flickan hade hon ett leende på läpparna, varför? hon ville väl inte dö? eller sade hon bara det men innerstinne så ville hon det?
" Jag dör hellre än att lever utan dig!" Hade flickan stammat fram genom huttringarna innan hon tagit sitt sista andetag.
Författare: Elin Pekár (Nana25)
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jennykvalnes/273510684/
Visa toppen
Show footer