December
Saturday 1 November 2008 photo 1/1
|
var uppe på minneslunden i dag och satte blommor och tände ljus
för mormor och morfar. det var verkligen hur fint som helst.
saknar verkligen deras närhet och speciellt mormor.
vi hade så mycket gemensamt och gjorde allt ihop. och tanken på att du inte finns här för mig som du alltid gjorde innan gör mig ledsen.
Glömmer aldrif den natten när jag vaknar och morfar sa att vi var tvungna att köra upp dig till sjukhuset.
när vi var och hälsade på dig dan efter var du trött och sa inte så mkt men jag kommer ihåg att du sa hej till mig och jag kunde inte se dig så men slangarna så jag brast ut i gråt.sen satt du där och pratade med morfar medans jag fick prata med sjuksyster.
vi gick där i från och allt var som vanligt, och morfar lagade mat åt mig.
Och den natten fick jag sova hos morfar för kunde inte ova själv.
och den natten vaknar jag av att morfar pratade med mamma.
och även jag fick prata med mamma och hon förklarade hur det låg till,
du hade blivit sämmre och vi var tvungna att åka upp till dig och jag fick välja om jag ville stanna kvar hemma i lägenheten eller förja med upp till sjukhuset.och jag valde så klart att följa med.
vi satt där i timmar brevid dig och viste inte vad vi skulle göra, det enda vi kunde göra va att vänta.
och när klockan blev halv 6 så hände det jag var räddast för, alla maskiner började pipa och du somnade in sakta och jag såg att tårarna på morfar började rinna och jag satt bara där helt förstelnad och fattade inte vad som hade hänt, men efter ett tag kom både tårarna och skriken.
kan fortfarande inte fatta att du är bort eller att morfar är det. saknar er så skulle kunna göra var som helst för att få ha er här vid min sida Älskar er mina änglar<3
för mormor och morfar. det var verkligen hur fint som helst.
saknar verkligen deras närhet och speciellt mormor.
vi hade så mycket gemensamt och gjorde allt ihop. och tanken på att du inte finns här för mig som du alltid gjorde innan gör mig ledsen.
Glömmer aldrif den natten när jag vaknar och morfar sa att vi var tvungna att köra upp dig till sjukhuset.
när vi var och hälsade på dig dan efter var du trött och sa inte så mkt men jag kommer ihåg att du sa hej till mig och jag kunde inte se dig så men slangarna så jag brast ut i gråt.sen satt du där och pratade med morfar medans jag fick prata med sjuksyster.
vi gick där i från och allt var som vanligt, och morfar lagade mat åt mig.
Och den natten fick jag sova hos morfar för kunde inte ova själv.
och den natten vaknar jag av att morfar pratade med mamma.
och även jag fick prata med mamma och hon förklarade hur det låg till,
du hade blivit sämmre och vi var tvungna att åka upp till dig och jag fick välja om jag ville stanna kvar hemma i lägenheten eller förja med upp till sjukhuset.och jag valde så klart att följa med.
vi satt där i timmar brevid dig och viste inte vad vi skulle göra, det enda vi kunde göra va att vänta.
och när klockan blev halv 6 så hände det jag var räddast för, alla maskiner började pipa och du somnade in sakta och jag såg att tårarna på morfar började rinna och jag satt bara där helt förstelnad och fattade inte vad som hade hänt, men efter ett tag kom både tårarna och skriken.
kan fortfarande inte fatta att du är bort eller att morfar är det. saknar er så skulle kunna göra var som helst för att få ha er här vid min sida Älskar er mina änglar<3
Visa toppen
Show footer