May
Jag tyckte livet var tröttsamt redan från dag 1.
Det fanns aldrig något värt att hålla sig vaken för.
Enkel underhållning så som TV gav mig ingenting.
Jag fann glädje på de mest obskyra utav platser. Tyvärr var detta inte särskilt socialt accepterat så min lycka blev kortvarig.
Jag försökte ha en positiv inställning, trots tristessen. "Det blir vad man gör det till" försökte jag hela tiden intala mig själv om.
Men det höll inte och rätt snabbt drevs jag till vansinne av ohyggliga mått.
Min lillebror, Noah, föddes däremot med en hejdundrande livsglädje.
Han var en Livsnjutare.
Jag avundades hans lättsamma syn på livet.
För mig blev hans ständiga leende mest en börda.
När ingen såg på försökte jag gång på gång "göra mig av med" den lille jäkeln. Men hans stora blå ögon och hans tillgivelse till mig, hans storasyster, gjorde det omöjligt.
Visa toppen
Show footer