Tuesday 19 May 2009 photo 1/1
|
När han var fem år och gick på förskolan fick han, tillsammans med de övriga barnen, en uppgift av sin fröken, nämligen att färgsätta en svamp av trä som var och en av dem hade blivit tilldelad.
Färgsättningen var redan förutbestämd, alla barnen skulle måla den som en flugsvamp.
Sagt och gjort, de satte igång att måla, färgen skvätte och kontroverserna över vems svamp som var finast genomysrade större delen av denna skapandets vilda kamp.
Allteftersom minuterna passerade färdigställdes också dessa små flugsvampar, en efter en, och slutligen den stora stunden som alla väntat på
- nämligen Frökens godkännande! På ett bord radades svamparna upp. 21 st svampar med vita stjälkar, röda hattar och vita prickar. 21 stycken traditionsenliga små flugsvampar
- och en vit.
Skratten ekade i den lilla salen:
- Titta! Han vet inte vad en flugsvamp är!
- Haha! En vit! Det där är ju ingen flugsvamp!
Kvar stod en liten grabb, fast i sin övertygelse, utan att sänka blicken
- Det finns vita flugsvampar, sade den lille parveln med bestämd röst.
Skratt salvorna eskalerade i intensitet
- HAHAHAH!
Tills Frökens klara stämma skar igenom det som en vass klinga:
- Han har faktiskt rätt, det finns vita flugsvampar.
Allt sedan den dagen bar han Den Vita Flugsvampen med sig, den blev hans styrka, den visade vem han var.
När någonting inte kändes rätt, när någonting kändes skrämmande, plockade han bara fram den lilla svampen och synade den, sedan var det svåra plötsligt lätt, och det som skrämt honom var inte längre skrämmande på något vis.
Åren gick, pojken växte upp, samlade på sig en hel mängd bråte och bagage, och den lilla svampen fick mindre och mindre plats, tills den dag då han utan att riktigt tänka på det, ställde den ifrån sig, för att få plats med allt det nya han samlat på sig.
Efter några år kom han till en punkt i livet där han insåg att han var tvungen att rensa ur allt bråte, sortera upp det han skulle behålla och slänga att överflödigt skräp, för att kunna ta till sig nya kunskaper och insikter.
Mitt i allt städande kom han att tänka på den lilla svampen -
- Undrar just vart jag gjorde av den? Finns den måhända bland allt detta bråte?
Han letade och letade, men fann den ingenstans.
Plötsligt kändes allting väldigt jobbigt, den självkänsla han en gång haft var som bortblåst, den fanns inte längre.
Han hade förlorat en del av sig själv på sin framfart genom livet, utan att ens märka det.
Han försökte göra en ny svamp, precis som han mindes den, men det var hela tiden någonting som inte stämde
- på en blev hatten röd, på en annan var stjälken ovanför hatten, på en tredje saknades färgen helt och hållet
Länge försökte han återskapa det han en gång haft i sin ägo, men resultatet blev aldrig som han kommit ihåg det, alltid fanns där en liten avvikelse.
Han hade förlorat en del av sig själv, och någonting sade honom att han inte skulle finna den delen igen. Hur mycket han än ville och försökte, hur mycket an än kämpade, skulle denna del alltid stå förlorad.
Vad har du förlorat på din resa genom livet?
Och framför allt, vad är du på väg att förlora, just nu?
Just precis, nu.
Färgsättningen var redan förutbestämd, alla barnen skulle måla den som en flugsvamp.
Sagt och gjort, de satte igång att måla, färgen skvätte och kontroverserna över vems svamp som var finast genomysrade större delen av denna skapandets vilda kamp.
Allteftersom minuterna passerade färdigställdes också dessa små flugsvampar, en efter en, och slutligen den stora stunden som alla väntat på
- nämligen Frökens godkännande! På ett bord radades svamparna upp. 21 st svampar med vita stjälkar, röda hattar och vita prickar. 21 stycken traditionsenliga små flugsvampar
- och en vit.
Skratten ekade i den lilla salen:
- Titta! Han vet inte vad en flugsvamp är!
- Haha! En vit! Det där är ju ingen flugsvamp!
Kvar stod en liten grabb, fast i sin övertygelse, utan att sänka blicken
- Det finns vita flugsvampar, sade den lille parveln med bestämd röst.
Skratt salvorna eskalerade i intensitet
- HAHAHAH!
Tills Frökens klara stämma skar igenom det som en vass klinga:
- Han har faktiskt rätt, det finns vita flugsvampar.
Allt sedan den dagen bar han Den Vita Flugsvampen med sig, den blev hans styrka, den visade vem han var.
När någonting inte kändes rätt, när någonting kändes skrämmande, plockade han bara fram den lilla svampen och synade den, sedan var det svåra plötsligt lätt, och det som skrämt honom var inte längre skrämmande på något vis.
Åren gick, pojken växte upp, samlade på sig en hel mängd bråte och bagage, och den lilla svampen fick mindre och mindre plats, tills den dag då han utan att riktigt tänka på det, ställde den ifrån sig, för att få plats med allt det nya han samlat på sig.
Efter några år kom han till en punkt i livet där han insåg att han var tvungen att rensa ur allt bråte, sortera upp det han skulle behålla och slänga att överflödigt skräp, för att kunna ta till sig nya kunskaper och insikter.
Mitt i allt städande kom han att tänka på den lilla svampen -
- Undrar just vart jag gjorde av den? Finns den måhända bland allt detta bråte?
Han letade och letade, men fann den ingenstans.
Plötsligt kändes allting väldigt jobbigt, den självkänsla han en gång haft var som bortblåst, den fanns inte längre.
Han hade förlorat en del av sig själv på sin framfart genom livet, utan att ens märka det.
Han försökte göra en ny svamp, precis som han mindes den, men det var hela tiden någonting som inte stämde
- på en blev hatten röd, på en annan var stjälken ovanför hatten, på en tredje saknades färgen helt och hållet
Länge försökte han återskapa det han en gång haft i sin ägo, men resultatet blev aldrig som han kommit ihåg det, alltid fanns där en liten avvikelse.
Han hade förlorat en del av sig själv, och någonting sade honom att han inte skulle finna den delen igen. Hur mycket han än ville och försökte, hur mycket an än kämpade, skulle denna del alltid stå förlorad.
Vad har du förlorat på din resa genom livet?
Och framför allt, vad är du på väg att förlora, just nu?
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jerrymuck/369315713/