Settle down with me

Cover me up

Cuddle me in

Lie down with me

Hold me in your arms

Pallar inte okej.

Orkar inte försöka vara fin inför människor som inte ens bryr sej.

Orkar verkligen inget alls nu.

Jag vill bara gå och lägga mej.

Jag har massa läxor.

Jag vet, det är mitt eget fel att jag inte gjort läxorna som skulle vart gjorda förra månaden.

Men det blir bara för mycket stress och när det blir för mycket stress så lägger jag av helt och skiter i allt.

Jag vet, jag ska egentligen inte klaga.

Jag har det ganska lätt, slipper morsan och hennes kille, slipper farsan.

Slipper fan ifrån allt ändå klagar jag på att jag inte klarar detta, på att jag mår så dåligt hela tiden.

Sluta klaga förfan Michaela.

Du har inget att klaga på.

Mitt liv är ju bra, flyttar ju snart också till folk som förhoppningsvist vill ha mej.

Jag är bara så arg på soc.

Dom lovade att fixa så jag fick prata me bup, det var för 3 månader sen.

Visst jag ville inte snacka med bup men det ändrades senare när jag trodde mitt liv skulle bli helt bra av det till slut.

Men dom gör ju fan inget alls.

Skolan är typ 100 meter ifrån mamma, jag kan inte undvika henne hela jävla livet.

Sen är det där skiten kärlek också.

Att älska nån som man inte ens borde tänka på får en att sjunka ner när man ser nån annan göra dom glada.

Ja jag klagar fortfarande.

Mitt liv är ju bra... allt håller ju på att lösa sej.

Tycker bara det går långsamt.

Jag vill flytta nu nu nu.

Sen det där med ensamhet.

Vissa gillar det vissa inte.

Jag gillar det men ändå inte.

Jag hatar faktiskt att vara ensam, eller egentligen inte.

Jag vill ha närhet, att vara ensam är inget problem, snarare att inte ha nån att krama om nätterna.

Jag är närhetssjuk.

Alla tankar kommer när jag är ensam.

Allt om mamma och allt hon gjort.

Jag saknar mina bröder.

Jag vill gråta i nåns famn nån gång ibland.

Men istället får jag sitta i mitt rum i min påtvingade kontaktfamiljs hus och gråta helt ensam.

Dom förstår inte.

Även fast min mormor har vart fostermamma i hela hennes liv.

Hon förstår inte även fast hennes föräldrar betedde sej som skit, även fast hon haar flyttat runt från hem till hem.

Hon älskar sina föräldrar ändå.

Det gör inte jag.

Jag är rädd.

Jag tror jag är född för att dö ung.

Förlåt för att jag är så depressiv, ville bara skriva av mej.

Annons

Uppladdare

har bilder i gruppen

Taggad med

Bilden saknar taggar

Geotag

Kamerainfo

Kamera MT27i

Brännvidd 4 mm

Bländare f/2.6

Slutartid 1/24 s

ISO 200

Datum

Kommentera bilden

shane må 12 nov 2012 08:09

bara för att du har flyttat därifrån behöver det inte betyda att du "måste" må bra. vissa mår piss även om man har haft ett jättebra liv, med föräldrar som älskar en osv.

- Läs mer -

Visa alla svar på denna kommentar (1)

jespersuger må 12 nov 2012 08:12

Menar att jag måste må bra när jag flyttat till en annan familj

- Läs mer -

minnsdupandorna må 12 nov 2012 09:48

Att tvinga sig själv, eller ge sig själv en deadline, på när man "måste" må bra..
Ökar i princip bara stressen och gör en värre.
Detta låter sjukt, fullkomligt sjukt. Men det bästa du kan göra är att bli kompis med din ångest.
då menar jag ju inte, sitta och gosa med den direkt.. men, acceptera den för vad den är, och därifrån försöka jobba med den.

- Läs mer -

shane må 12 nov 2012 14:29

Du "måste" ingenting bara för att du flyttar till en ny familj. Ångest tar lång tid att bearbeta och få att försvinna så du kan inte tänka på det sättet.
Take your time, försök att må bättre, men tvinga inte dig själv.

- Läs mer -

jespersuger må 12 nov 2012 15:17

Ja, visst går det inte att tvinga bort men jag vill bara att det ska försvinna, nu.

- Läs mer -

shane må 12 nov 2012 18:46

Det är tyvärr inte så lätt att bara få bort det. Jag om någon önskar verkligen att det var så. <3

- Läs mer -

Svara