Tänk vad snabbt saker och ting kan förändras.... för min del var det ångesten över vad mitt slutgilltiga beslut skulle bli..

Man har inget annat gjort än att suttit hemma och tänkt över hur detta verkligen skulle bli... frågorna blir många under tiden.... stundtals är det världens bästa idé och inget kan bli fel... det är ju underbart att komma iväg och börja jobba....
stundtals gråter man floder........frågorna är lika många, men med en mindre positiv touch...

Jag har kommit fram till att detta inte är rätt tillfälle för en sådan satsning som var tvungen att komma från mig.... detta är inget som jag känner för nu! det är för mycket saker som som jag ger upp.... nu är det inte rätt...
familj och vänner är för stor del av mig just nu,,, jag vet.. klart jag hade klarat det! men inte just nu...

Tänk dig själv att behöva fira Jul, Nyår och din egna 20-års dag.. utan familj och vänner,,!! Okej det låter fjantigt,, men det är viktigt för MIG..

Jag tar det här någon annan gån.. tillfället kommer finnas tillgängligt senare i livet... jag satsar på Papa- Ray och mitt liv i Sverige nu! det känns bra.... det känns väldigt bra!

åkej, lång comment nu. men kände att jag behövde skriva av mig här :P

i alla fall, jag förstår helt och hållet jessica! själv vet jag inte vad jag skulle gjort om jag ställts inför samma val vid den här tidpunkten.

under hela mitt liv har jag haft ett enda krav på mig själv, angående mitt liv efter studenten, som jag verkligen begärt mig själv att uppfylla. och det var i teorin inget stort, inget märkvärdigt. det var att jag skulle flytta från vänersborg.

sagt och gjort, och under den senaste månaden i stockholm har jag dött en bit inombords efter varje dag för att jag aldrig känt mig så ensam under hela mitt liv.

jag ifrågasätter mig så många gånger om jag verkligen gjort rätt val! kommer jag klara det? kommer jag orka plugget, ensamheten, att under varje dag i ett år känna mig så naken och blottad som jag gjort under den här tiden?

jag har ändå bestämt mig för att fortsätta, just på grund av att jag inte längre har något som knyter mig till vänersborg utöver en historia, och underbara vänner, förstås. men de flesta har ju även de flytt sin kos… jag är tvungen att hitta mig själv någonstans, och jag är beredd på att göra ett försök här.

det jag försöker säga är, att om du känner dig trygg i vbg och om du har något här som håller dig kvar, så kör på det! bygg vidare på det du har! det är ingen idé att försöka flyga om du vet att du kommer falla. samla styrka och vårda vingarna klokt istället, och pröva dem när de vuxit färdigt.

gumman! Klart du ska göra det som känns rätt!!! livet är långt :) du har väldigt mycket tid på dig att utforska det :) pusssssssssssssssssss ;D