March
Sunday 26 February 2012 photo 1/4
|
Trodde aldrig ens i min vildaste fantasi att jag kunde känna såhär, smärtan över bröstet är outhärdlig. tyngden över mitt hjärta är för tungt för mina lungor att orka med. mina ögon är helt ihop torkade av tårar så fort jag vaknar.. är det såhär det känns att förlora sin andra halva? isåfall vill jag inte vara med längre. det är inte meningen att jag ska må bra, det har aldrig funnits någon mening med det. gång på gång blir jag påmind om hur fruktansvärt dålig människa jag är, har jobbat hela mitt liv på att bli den alla vill att jag ska vara, men blir ständigt motarbetad, vad jag än gör. jag vet att man ska vara den man är, men jag ser ingen som helst anledning till att vara den alla ogillar och stör sig på. jag vill vara den som alltid finns där och stöttar och gör en glad. en dag ska jag bli den, men då är alla redan borta. tiden räcker inte till.. jävligt patetiskt å sitta här tycka synd om sig själv, jag vet. men ibland har man fan rätt och göra det. orkar bara inte med att allt ska ske på samma gång. det tar död på mig. jag är inte så stark som jag själv tror, hur mycket jag än vill det, och hur mkt jag än lådsas att vara det.
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 35 mm
Aperture f/1.8
Shutter 1/60 s
ISO 200
Comment the photo
Anonymous
Sun 26 Feb 2012 16:36
Men duuuu.. "den alla ogillar och stör sig på", vem har sagt något om att alla gör det? Du kanske bara behöver byta umgängeskrets eller flytta någon annanstans. Hitta lite vettigare människor. Om du får skit av dina vänner så är de inte dina vänner. Jag själv har bytt ut mina "vänner" jämt och ständigt, vilket må ha vara jobbigt, men ändå tagit mig framåt.
Det är både dumt och jobbigt att försöka vara någon annan, bara för att passa in eller att bli omtyckt. Man sviker bara och tappar bort sig själv, och när man väl ska hitta tillbaka sen så tar det så mycket på energin.
Finn balansen mellan att ställa upp för andra och ställa upp för dig själv, mellan jobb och fritid, mellan glädje och sorg, så ordnar det sig. Det tar sin tid.
Det är både dumt och jobbigt att försöka vara någon annan, bara för att passa in eller att bli omtyckt. Man sviker bara och tappar bort sig själv, och när man väl ska hitta tillbaka sen så tar det så mycket på energin.
Finn balansen mellan att ställa upp för andra och ställa upp för dig själv, mellan jobb och fritid, mellan glädje och sorg, så ordnar det sig. Det tar sin tid.
Man on the moon
Sun 26 Feb 2012 15:36
När man kommit till den punkten att man tror att man inte orkar mer, då har man hälften kvar.
Du har nått den punkten, och det är det som är ''medelpunkten''.
Man är alltid starkare än man tror.
Du har nått den punkten, och det är det som är ''medelpunkten''.
Man är alltid starkare än man tror.
moroboshi
Sun 26 Feb 2012 15:05
Känner igen mig mycket, men åh. Jag vet inte vad jag ska skriva, är så dålig på sånt, men är det något så är det bara att du skriver eller så, ok? Du är inte ensam om att känna sådär.
Moon-Flower
Sun 26 Feb 2012 14:18
satsa på att må bra själv ist för att ställa upp för andra och itne få något tillbaka! det slutar aldrig bra. jag var sådan förut.. men tillslut orkar man itne mer och går in i väggen.. man kan itne vara perfekt för alla.. var perfekt för och snäll mot dig själv ist för andra! =) bättre att ha några nära vänner som ställer upp lika mycket för en själv och itne kräver massa av en.. än att ha massor med bekanta som man vill vara perfekt för och som ändå inte ger något tillbaka utan bara ställer krav! stå på dig!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jessicamolin/502429388/
Visa toppen
Show footer