Thursday 14 February 2013 photo 1/2
|
Aldrig känt såhär förut, aldrig haft känslan att vilja offra allt för en person.
Om inte det är äkta kärlek så vet jag inte vad.
Så arg på mig själv, när man vet vad man kunde gjort annorlunda. När man vet att om man gjort de annorlunda skulle allt vara bra.
När man bevisat för honom om och om igen att jag är en alldeles för egoistisk person, en person som bara tänker på sig själv. Det är jag i ett nötskal.
Jag är så jävla villig att förändra mig, men vad hjälper det när han redan gett mig tusen chanser.
Det handlar inte om att förändra mig till något jag inte är utan till den jag egentligen är. Den personen jag faktiskt vill vara, som jag inte lyckas få fram pågrund av min dåliga självkänsla.
Jag är så osäker på allt och alla runtikring mig, det har förstört hela mig. Det här är verkligen inte jag!
Det värsta är att jag var påväg åt rätt håll igen, jag hade börjat träna, träna för att få kontroll över mig själv och mitt utseende för att må bättre över mig själv.
Jag hade börjat ta tag i skolan igen, för att kunna lyckas ta studenten iaf...
Jag tyckte att vårat förhållande var påväg åt rätt håll igen, allt i mitt liv började sakta ljusna. Men så boom, min dåliga självkänsla tar övertaget igen och den här gången gick jag verkligen över gränsen.
Allt kom så plötsligt, jag var verkligen inte beredd.
Varenda vakna sekund gör så ont, det känns som någon sitter och hugger i mig. Sakta men säkert.
Varför kan man inte bara spola tillbaka tiden?
Det känns ganska hopplöst just nu, men jag kan inte sluta hoppas att han ger mig en sista chans att verkligen få vara den person jag faktiskt vill vara.
Annons