den sjunde februari 2007, det var då allt började. det var onsdag och träning på kvällen. totte hade precis flyttat och jag hade ingen häst att träna med. men i ett hörn på privatsidan stod en tjock liten ponny som hette fiffi. hon var den enda ponnyn kvar så jag fick lov att rida henne. och det skulle jag förhoppningsvis fortsätta med, om det funkade. vi hade gymnastikhoppning. fiffi rusade och jag bromsade, hon hoppade med huvet rakt ned i marken och jag kände en svag känsla av nervositet. fast endå märkte jag att det fanns något klokt i den lilla ponnyn jag satt på. så jag gav henne en chans och fortsatte rida henne. hon slängde fortfarande ner huvet över hindren och jag visste inte riktigt hur det skulle bli. men tiden gick och du blev bara bättre och bättre. det visade sig på vår första hopptävling då vi vann. 10 månader efter sitter jag nu och tänker på hur mycket du har utvecklats och lärt dig under den tiden vi haft och tiden du har varit här, hur hemskt jag mådde då du var till salu. inte minst hur mycket du har lärt mig älskade ponny. hade jag inte trott på dig från första början hade det inte blivit såhär bra. du har lärt mig så himla mycket och hjälpt mig då saker känns dåligt. jag är så rädd att någon försöker ta mig ifrån dig, även fast jag vet att ingen skulle göra något sådant. jag klarar inte av mer sorgligheter. vad som helst kan jag göra för att du ska bli min egen. men jag vet att det aldrig kommer gå. som sagt, hade jag inte trott på dig från första början hade vi inte kommit såhär långt. du tog mig hjärta med storm, jag glömmer aldrig dig och jag älskar dig så högt som det går. <3

tack :') men inte lika bra som du skriver ! diktskrivar´n rosa!