November
Friday 16 April 2010 photo 1/1
|
Minnena värker...
Ibland får jag flashbacks från en tid som var för inte så länge sedan,
trots att det känns som om att det var en hel livstid sen.
Minnen värker och gör ont,
men jag har lärt mig leva med det.
Det gör väl alla?
Fast än att ja kommer ihåg precis hur jag tänkte och varför jag gjorde som jag gjorde,
kan jag ändå inte förstå varför jag fortsatte, varför jag drev det så långt?
Förstod jag inte att jag var på väg mot min egen död?
märkte jag inte att jag trampade på vassa stenar?
Jag var som en radiostyrd leksak,
jag bara fortsatte, tills mitt batteri började ta slut och min familj och vänner förstod att det var något som var helt fel.
Visst hade säkert alla märkt det innan, iaf de som kände mig.
Det jag egentligen ville säga till alla som läser,
är att var nöjd med den du är.
Det finns ingen annan som du.
Förstör inte ditt liv med ätstörningar,
det finns så mycket mer än bara utseende i livet.
Tror du dina vänner älskar dig för att du är snygg eller för att du är snäll och omtänksam?
Jag gick rakt i fällan,
Jag trodde att om jag gick ner lite i vikt skulle jag säkert bli mycket lyckligare.
Så himla mycket fel hade jag.
Jag vill tacka alla som fanns där för mig när jag var sjuk,
ni förstår inte hur mycket det betyder för mig fortfarande.
När någon sa att de saknade mig, förstod jag någonstans att jag var älskad för den jag var inte för hur jag såg ut.
Till alla er som tvekar på sig själva,
Du är bäst som du är!
Glöm aldrig det! :)
Ni som har orkat läsa, får gärna kommentera<3
Ibland får jag flashbacks från en tid som var för inte så länge sedan,
trots att det känns som om att det var en hel livstid sen.
Minnen värker och gör ont,
men jag har lärt mig leva med det.
Det gör väl alla?
Fast än att ja kommer ihåg precis hur jag tänkte och varför jag gjorde som jag gjorde,
kan jag ändå inte förstå varför jag fortsatte, varför jag drev det så långt?
Förstod jag inte att jag var på väg mot min egen död?
märkte jag inte att jag trampade på vassa stenar?
Jag var som en radiostyrd leksak,
jag bara fortsatte, tills mitt batteri började ta slut och min familj och vänner förstod att det var något som var helt fel.
Visst hade säkert alla märkt det innan, iaf de som kände mig.
Det jag egentligen ville säga till alla som läser,
är att var nöjd med den du är.
Det finns ingen annan som du.
Förstör inte ditt liv med ätstörningar,
det finns så mycket mer än bara utseende i livet.
Tror du dina vänner älskar dig för att du är snygg eller för att du är snäll och omtänksam?
Jag gick rakt i fällan,
Jag trodde att om jag gick ner lite i vikt skulle jag säkert bli mycket lyckligare.
Så himla mycket fel hade jag.
Jag vill tacka alla som fanns där för mig när jag var sjuk,
ni förstår inte hur mycket det betyder för mig fortfarande.
När någon sa att de saknade mig, förstod jag någonstans att jag var älskad för den jag var inte för hur jag såg ut.
Till alla er som tvekar på sig själva,
Du är bäst som du är!
Glöm aldrig det! :)
Ni som har orkat läsa, får gärna kommentera<3
Comment the photo
38 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jessiiibtw/453194575/
Visa toppen
Show footer