jag behöver bara skriva av mig lite. :)

vart ska jag börja?
Hm, väldigt låååångt bak.
Jag tror inte att du gillade mig från första början. Faktiskt.
Du har nog aldrig riktigt längtat efter mig. Jag var nog som en plåga.
"en riktigt jobbig utmaning för dig."
tack detsamma, kunde inte säga det bättre själv.
Vi har aldrig varit särskilt nära, och varje gånger jag ger dig chansen
så kastar du bort den.
tack.
Efter alla gånger jag försökt. Verkligen försökt!
Så sumpar du det.
Du ska veta hur mycket mod jag behöver, för att säga någonting.
typ att jag saknar dig.
Och hur det känns för mig när du inte bryr dig.
Du om någon, borde verkligen bry dig!
Du känner inte mig.
Och det sårar mig nog mest.
Att du, som borde vara den närmaste... Inte känner mig.
En sak vet jag ganska säkert.
Det är inte mitt fel.
Du får faktiskt ta på dig skulden för allt det här.
Det är du som är vuxen och vet hur man ska göra,
och visst det kanske är jättesvårt för dig.
Men, har du någonsin tänkt på hur det är för mig?
Någonsin?
Nej, skulle väl inte tro det.
Om jag någonsin skulle ta självmord, så skulle du veta orsaken, lätt.
Om vi kände varandra.
Men nu känner inte vi varandra, och du skulle inte ha en susning om varför jag försvann.
Du skulle gråta. Det kan jag inte förneka.
Men inte av sådan kärlek som det borde vara.
Vad lätt det skulle vara, om jag en dag inte fanns.
För dig med. Ett problem mindre liksom!
Pangbra!
Men du kan glömma att jag tänker försvinna.
Aldrig!
Så feg är inte jag.
Då låter jag dig vinna, och tro att du gjorde allting rätt och slapp mig till slut.
Det kan du glömma.
Jag har andra saker att leva för
mina vänner, min framtid och p.
Jag ska göra p så himla stolt.
p har alltid försökt att stötta mig!
Försökt att vägleda mig, och trösta mig.
P vet när jag är riktigt ledsen,
och då blir h-n orolig!
Ser du?
orolig!
Men orolig för mig kan du väl inte tänka dig?
Orka vara orolig liksom.

Du borde ha brytt dig.
Du borde ha tagit mina chanser jag gav dig på allvar.
Jag försökte.
Men vet du?
Jag orkar inte något mer.
Jag får väl klara mig utan dig.
Även om det river.
Du vill inte ha mig, och då får jag väl ge mig.
Vart fanns du när jag behövde dig som mest?
Va?
Du visste inte ens om att jag behövde dig.
Du blundade.

Men vet du vad Teddy?
Du är bara en dum nallebjörn.
Din magi fanns aldrig där va?
Du kan inte prata?
Gubben i affären lurade mig, eller hur?

nu slänger jag dig.
för du känner inte ens mig.

fast det kommer aldrig hända...