(Ni behöver inte läsa detta om ni inte vill, men jag kände bara för att uttrycka mig lite och skriva av mig och kanske ge dig en fundering)
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">

Är det så att folk flyr från det som skiljer sig från det normala, för de är rädda, de kan inte acceptera det, de kan inte förstå men det ligger i människans natur.
Men tänk på hur den/det som skiljer sig från mängden känner sig.
Tänk på hur det kan kännas att bli vänd ryggen när du verkerligen behöver stöd, och sen upptäcka att när du förösker bli en person som är mer lik mängden så vänder alla tillbaka till dig. MEn det är att bära en mask framför ansiktet och det mår ingen bra av, tvärtom det gör bara situationen värre för den speciella personen.
Den känslan av att inte passa in som man är utan ska behöva bli en annan person. Känslan av att inte bli tagen på allvar av de du litar på, för de vänder ryggen för att de inte kan acceptera dig som du är. de är rädda och kanske osäkra.
Men det är inte alla som kan rå för att de är på ett visst sätt, det är deras öde.

Så nu får du tänka efter, accepterar du de/det onormala/speciella?
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

SwordsMaster Wed 16 Apr 2008 22:47

Mycket kloka funderingar och tankar du kommigt in på. Jag har aldrig avböjt en mm från att vara den jag är även att jag vet att jag sticker ut en ganska bra bit ur mängden. Folk har liksom fått acceptera mig varelse de vill eller inte. Och gör de ändå inte det så får det väl va så helt enkelt.. Vad ska jag göra åt det? Jag kan väl inte vara nån annan än den jag är i alla fall. Desutom finns det alltid nån därute för en. Som vän eller mer, och går man runt och spelar teater för andras skulle kanske man missar de speciella personerna i sitt liv.

- Read more -