September
Thursday 1 October 2009 photo 1/1
|
OCH NU KOMMER DEN VÄRKLIGEN (IIIIINTE) EFTERLÄNGTADE HISTORIAN JAG HÅLLER PÅ ATT SKRIVA !
Men ännu bättre, JAG KOMMER FÅ LÅNNA LINNEAS BOK ! :'D
Kap 1 - Mitt missnöje
Musiken pulserade igenom hörlurarna, som det forsande vattnet, som hemma, i Kalefornien. Flickan, Melody, satt med huvudet lagt imot bussens fönsterruta och blickade ner på mobilen. Halv sju. Det ar nog det tidigaste hon änns varit vaken på sen flera månader tillbaka. Sommaren hade varit underbar, men nu var den över. Hon föste undan milt ljusbruna håret med baksidan utav handen, och suckade lågt, anatgligen knappt hörbart.Hon hade suckat mycket under den senaste tiden. Tanken på skolan fick ju det att dra ihop sig i en våldsam knut inom henne, och tvingade fram en viss.. hopplöshet. Ett ansikte vändes då imot henne och efter någon minut gick det upp för henne - Den hör flickan pratade med henne ! Hon slet snabbt av sig hörlurarna.
" Va ? " Slände hon ur sig , smått avkommen ifrån värkligheten.
" Oh, Soooorry. Jag är Linda. " Sa flickan med en nästan äcklande, ursäktande röst. Den delen försökte Mel inte lägga så mycket uppmärksamhet på.
" Melody. " Hon strök åter undan en envis slinga med pekfingret,
" Kaleforninen vah ? "Linda nickade menande imot den smått bromsfärgade halvmåns medaljong som hängde runt Mels hals, med just stadens namn inristat.
Melod lade försiktigt handen över halvsbandets medelpunkt och nickade. Hon började inse att hon inte skulle lämnas ifred och stängde smått misstroget av musiken.
" Såå.. WolfHill alltså ? " Linda tog en paus, och Mel hade inga tvivel om att hon avr ute efter något då hon fiskat upp namnet ifrån ingenstans. Då Mel dock förblev tyst gav hon upp och kastade det ur sig .
" Har du hört om stället ? "
Melody sneglade, för första gången med en viss nyfikenhet på henne.
" Attackerna ?" Försökte Linda igen. Men hon fick fortfarande inget svar. Hon suckade, men ändå väldigt nöjd med att ha fångat Melodys intresse och uppmärksamhet.
" Vargar, eller ja, nå' sånt har setts ty, jätte nära skolan, och för några månader sedan fann polisen tre andra års elever - döda. Typ slaktade. Läskigt va ? "
Melody rös svagt, men tänkte även att hon borde se lite skeptiskt på hennes dramatiska historia.
Mel suckade.
"Rykten om mons.. 'saker', har ju funnits i norr om skolan sen för alltid. "
"Så lite om stället ve du ! " Kraxade Linda över nöjd.
I normala fall hade nog Melody svarat ganska kvickt, men hennes blick hade nu lagt märke till en anna buss de passerade. Denna, fylld med pojkar. Hon märkte sedan, lite små skrämt, hur varända flicka nu stog i buseen, fnittrade och skrek, och till sin svaga fasa såg killarna precis ut som deras spegelbild. Hon suckade - igen, men tvingades lika häftigt hålla för öronen då Linda började skrika öve hela bussen.
" Åååh ! Andraårs elever ! " Skrek hon i fallset, och andra flickor över hela bussen stämde in i kör.
Då bussen ätnligen stannat, var Mel snabb med att ta sig ur bland den skrikande forsen av flickor. Hon slängde väskan över sin axel och såg sig om i ett hav av flickor i hennes ålder då de stog vända bort imot vägen där killarnas buss nu närmade sig. Själv vände Mel om och såg upp på de tre, stora, gråa skol byggnaderna. Då stannade en stor, silver truck som värkade kommit förbi havet av flickor osedda upp vid en av dem och en pojke klev ur, eller ja, de var säkert 5-6 stycken. Men ändå stog Melody som fastfrusen och såg på en av dem. Han hade slående blek hy, men ännu ljusare, nästan silvers svart, men ändå vitt hår. Melody hade väll haft ett smått, minimalt intresse för pojkar tidigare, men han tycktes annorlunda..
Dock rycktes hon våldsamt tillbaka till värkligheten, då de andra märkt dessa och trängde sig fnittrade förbi henne. Hon fick en svag känsla att inte vara mer änn en droppe i havet för honom.
Linda kom då upp brevid henne.
" Det är så man dör ! Det där, " Sa hon och pekade på en aningen koreansk kille med mörkhår, " Är Koshir och han, brunetten, är Jim. Ah, där är hans brosa, Kain. " Hon fnissade förtjuset men slutade tvärt,
" Ååå, där är Artemice. "
" Artemice. " Mumlade Melody, i hopp om att låta bli att glömma det minst sagt, uniqa namnet. Men hon fylldes åter av känslan att hon var obetydlig i hans ögon. Löjlig, det var vad känslan var, men hon fick inte undan den.
Men hjärtat stannade då upp i henne och med en låg flämtning, såg hon hur hans blick mötte hennes under den mycket långstund..
Men ännu bättre, JAG KOMMER FÅ LÅNNA LINNEAS BOK ! :'D
Kap 1 - Mitt missnöje
Musiken pulserade igenom hörlurarna, som det forsande vattnet, som hemma, i Kalefornien. Flickan, Melody, satt med huvudet lagt imot bussens fönsterruta och blickade ner på mobilen. Halv sju. Det ar nog det tidigaste hon änns varit vaken på sen flera månader tillbaka. Sommaren hade varit underbar, men nu var den över. Hon föste undan milt ljusbruna håret med baksidan utav handen, och suckade lågt, anatgligen knappt hörbart.Hon hade suckat mycket under den senaste tiden. Tanken på skolan fick ju det att dra ihop sig i en våldsam knut inom henne, och tvingade fram en viss.. hopplöshet. Ett ansikte vändes då imot henne och efter någon minut gick det upp för henne - Den hör flickan pratade med henne ! Hon slet snabbt av sig hörlurarna.
" Va ? " Slände hon ur sig , smått avkommen ifrån värkligheten.
" Oh, Soooorry. Jag är Linda. " Sa flickan med en nästan äcklande, ursäktande röst. Den delen försökte Mel inte lägga så mycket uppmärksamhet på.
" Melody. " Hon strök åter undan en envis slinga med pekfingret,
" Kaleforninen vah ? "Linda nickade menande imot den smått bromsfärgade halvmåns medaljong som hängde runt Mels hals, med just stadens namn inristat.
Melod lade försiktigt handen över halvsbandets medelpunkt och nickade. Hon började inse att hon inte skulle lämnas ifred och stängde smått misstroget av musiken.
" Såå.. WolfHill alltså ? " Linda tog en paus, och Mel hade inga tvivel om att hon avr ute efter något då hon fiskat upp namnet ifrån ingenstans. Då Mel dock förblev tyst gav hon upp och kastade det ur sig .
" Har du hört om stället ? "
Melody sneglade, för första gången med en viss nyfikenhet på henne.
" Attackerna ?" Försökte Linda igen. Men hon fick fortfarande inget svar. Hon suckade, men ändå väldigt nöjd med att ha fångat Melodys intresse och uppmärksamhet.
" Vargar, eller ja, nå' sånt har setts ty, jätte nära skolan, och för några månader sedan fann polisen tre andra års elever - döda. Typ slaktade. Läskigt va ? "
Melody rös svagt, men tänkte även att hon borde se lite skeptiskt på hennes dramatiska historia.
Mel suckade.
"Rykten om mons.. 'saker', har ju funnits i norr om skolan sen för alltid. "
"Så lite om stället ve du ! " Kraxade Linda över nöjd.
I normala fall hade nog Melody svarat ganska kvickt, men hennes blick hade nu lagt märke till en anna buss de passerade. Denna, fylld med pojkar. Hon märkte sedan, lite små skrämt, hur varända flicka nu stog i buseen, fnittrade och skrek, och till sin svaga fasa såg killarna precis ut som deras spegelbild. Hon suckade - igen, men tvingades lika häftigt hålla för öronen då Linda började skrika öve hela bussen.
" Åååh ! Andraårs elever ! " Skrek hon i fallset, och andra flickor över hela bussen stämde in i kör.
Då bussen ätnligen stannat, var Mel snabb med att ta sig ur bland den skrikande forsen av flickor. Hon slängde väskan över sin axel och såg sig om i ett hav av flickor i hennes ålder då de stog vända bort imot vägen där killarnas buss nu närmade sig. Själv vände Mel om och såg upp på de tre, stora, gråa skol byggnaderna. Då stannade en stor, silver truck som värkade kommit förbi havet av flickor osedda upp vid en av dem och en pojke klev ur, eller ja, de var säkert 5-6 stycken. Men ändå stog Melody som fastfrusen och såg på en av dem. Han hade slående blek hy, men ännu ljusare, nästan silvers svart, men ändå vitt hår. Melody hade väll haft ett smått, minimalt intresse för pojkar tidigare, men han tycktes annorlunda..
Dock rycktes hon våldsamt tillbaka till värkligheten, då de andra märkt dessa och trängde sig fnittrade förbi henne. Hon fick en svag känsla att inte vara mer änn en droppe i havet för honom.
Linda kom då upp brevid henne.
" Det är så man dör ! Det där, " Sa hon och pekade på en aningen koreansk kille med mörkhår, " Är Koshir och han, brunetten, är Jim. Ah, där är hans brosa, Kain. " Hon fnissade förtjuset men slutade tvärt,
" Ååå, där är Artemice. "
" Artemice. " Mumlade Melody, i hopp om att låta bli att glömma det minst sagt, uniqa namnet. Men hon fylldes åter av känslan att hon var obetydlig i hans ögon. Löjlig, det var vad känslan var, men hon fick inte undan den.
Men hjärtat stannade då upp i henne och med en låg flämtning, såg hon hur hans blick mötte hennes under den mycket långstund..
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jiiinxx/413755871/
Visa toppen
Show footer