För att berätta lite kort och gott vad som sker..

Inte fått svar från skolan.. Så jag kom nog inte in som reserv.
Deadly har en tumör som jag inte redigt vet om den har blivit större för jag har inte varit hemma vilket jag har ångest över.
Morfar hamnade på sjukhus och har legat där på tisdag i 3 veckor. Under de tre veckorna har 7 stora operationer gjorts varav ett ex antal andra för att byta vakpumpen som han hade i magen som dränage.
Anledningen att han hamnade där var att han hade ett brock på kropps puls ådern som höll på att spricka. Så höll det på att se lite ljust ut så brast mjälten. Dagen efter eller om det var samma dag förlorade han mycket blod och de visste inte varför riktigt. Det visade sig att kärlet till mjälten sprack. Därefter sprack ett kärl till. För några dagar sedan fick de operera på tjocktarmen och sätta in en stomi. Igår ringde de på morgonen att vi skulle komma pronto. Mitt i allt detta hade vi dagen innan upptäckt att hunden Bobbo såg konstigt ut i baken. Vi trodde det var att anal säckarna behövde tömmas eller något. Men de visade sig vara en tumör. Så den fick opereras akut i förrgår. Jag hade även några dagar innan legat redigt dålig i feber med halsont så vi trodde nästan att jag fått halsfluss.

Det visade sig för morfars del att den tarmen som stomin satt i hade vänt sig ut och in så hade hade fått tarm innehåll i hela buken. Så det blev akut op. igen. Där fick de ta mer på tjocktarmen och sedan på tunntarmen. Det hela hade orsakat så att det blev proppar i delar av levern och det hade påverkat bukspotts körteln.
Idag kallade de till möte med läkare, sjuksköterska och oss. Min morbror Daniel och mina två kusiner kom även. Inte sett dem på år och dar och ärligt talat fattar jag inte vad de gjorde där. De har direkt aldrig brytt sig om morfar och inte fan gjorde de nu heller. De kom, såg molniga ut, gick in en kortis till morfar så vart de ut igen tills mötet kom. Den enda som visade något var min minsta kusin Jenny som faktiskt grät lite. De andra såg sammanbitna ut.
Vi satt på sjuksystrarnas arbetsrum för det är ont om plats på IVA-/CIVA avdelningen. Så vi satt där och bara grät och såg deppiga ut. Så gick mormor-Ulla ut och pratade med kurator, sedan mamma så gick de in till morfar. Sedan reste sig Christer för att hämta kaffe. Så jag fick sitta ensam med det.
De började diskutera saker som hade med dem själva att göra. Jenny frågade Daniel:
- "Pappa skall du åka till köping ikväll?" (Han jobbar ibland i köping tydligen)
-"Ja kanske... Vi får se"
-"Aha. Men då får ju farmor köra oss."
Sandra (min andra kusin): "Vart ska ni då? Till 'gården' eller?"
jenny nickar
-"Ja men fritids gården kan man ju inte missa! Vad gör ni där då eller? Spelar biljard å pingis?"
Därefter diskuterade de de. Sedan skulle de "gå en sväng" vilket innebar ut till korridoren.

Det som var jobbigt med situationen är den. Att om det sker något mer med morfar, hjärtstillestånd, något mer går sönder. Har läkarna tagit beslutet att de gör inget mer. Det finns nästan inget mer att göra heller för den delen, det har börjat nå sin gräns för vad de kan göra mer. Finns liksom nästan ingenting kvar de inte har skärt i han. Han ligger ju i respirator trackad i halsen, har dialys, stomi, micheal jackson smärtstillande (propofol) och massa annat. Ett knippe av slangar och sattyg.

Efter detta fick vi åka med mormor-Ulla till vårdcentralen i gråbo. Hon hade ett möte där pga att hon kan inte sova och är så orolig. Osså skulle jag åka med utifall något hände. Så jag fick dumpa av mina grejor hemma igen hos Ulla för jag åker då inte hem när de e så här.
Men när vi kom tillbaka ca 1 eller 2 timmar senare var Daniel å mina kusiner inte kvar. De åkte fem min efter vi hade åkt och hade inte sagt mycket mer än att "Jo det är jobbigt att se honom så här"
Mamma svarade då: "Jo de har vi också tyckt de senaste tre veckorna".

De hade endast varit inne en kort stund sedan åkte de. Skriver de något på facebook och ojar sig över att deras farfar ligger på sjukan får jag nippran. Det är att vältra sig i olycka för att folk ska tycka synd om en och att man ska få uppmärksamhet. De gör mig arg och jag kände hela tiden "ge er iväg era arvsjägare. Ni har inge här att göra!"

Men ja.. Om nu gubben skall gå bort och ge upp önskar man ju han bara gav upp istället för å ligga å lida så här. Morfar har alltid sagt att han blir inte 70 och det har han nog rätt i. Varpå har han alltid sagt att han vill inte ligga som ett kolli.

De låter på läkarna som om han inte kommer klara helgen och de kommer låta det ha sin gila gång om något sker. Men klarar han helgen skall de överlägga igen vad de ska göra om han svarar positivt på den operationen de gjorde nu sist. Annars får man se.

Snabbt sagt vad som skett alltså:

Kropps pulsådern i magen hade brock och höll på att spricka

Han har legat med vakpump och dränage på lungorna för han fick spya ned i dem under op och förlorade 10l blod.

Han har legat nedsövd i respirator under tiden då magen varit så svullen att de inte kunnat sy igen.

Mjälten sprack

Ett kärl sprack.

Ett till kärl sprack.

De opererade tjocktarmen och satte dit stomi

Tarmen vände sig ut och in och han fick tarm innehåll i buken.

De fick operera bort en bit till av tjocktarmen och en bit av tunntarmen med en till stomi

Han har förgifting i kroppen.

Så vet folk lite vad som sker å de som frågat hur de e å så... Tack ni som ställer upp.
Men nu lär ju folk förstå om jag är väldigt frånvarande på diverse ställen och verkar dö.. Lite väl mycket nu.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Longtail Sat 29 Jan 2011 22:17

... vad ska man säga... :/ Känns inte som om orden räcker till.
Om du behöver någonting, någon hjälp eller bara någon att prata med så finns jag inte heller långt bort. Även om jag själv inte vet vad jag kan göra för dig så kommer jag som ett skott om du själv vet någonting jag kan göra.
Jag hoppas att det löser sig snart... På ett eller annat sätt.

- Read more -