jag vill bara kunna tänka på dig och le, kunna le utan skuldkänslor, kunna vara glad utan att behöva känna att jag inte får vara glad. Jag ska ju vara ledsen, men jag får inte vara ledsen heller. Det var så länge sen det hände nu, 4 månader, jag ska vara glad nu, ska kunna gå vidare, tänka på allt som var bra. Men jag vill inte. Jag vill sluta gråta på nätterna, men jag vill inte glömma. Jag vet, jag kommer aldrig göra de, kommer aldrig glömma den bästa person som finns, eller fanns, vad säger man? älskar jag dej eller älskade jag dej? Jag bara svamlar, ser knappt vad jag skriver. Får cpryck ibland, då jag bara vill skriva ner hur mycket jag saknar och älskar honom. Sagt det förr men förlåt att ni måste stå ut med mej. Jag vet, jag ska ju vara glad. Alla andra är det. eller? jag vet inte. Jag vet ingenting, förutom att det gör så ont, så ont bara jag tänker på dej. Prata med någon, hjälper det? Nej. Inte då iallafall. Att prata om skolan kan jag göra med vem som helst. Det jag ville var att få råd och tips om hur jag ska göra för att slippa nätterna. Men nej. Hur trivs du på landet? de var det enda jag fick. Nu ska jag sluta babbla. Känns lite bättre nu. Inte mycket. Men lite. Borde kanske skaffa en blogg så dom som vill bli utsatta för mina attacker kan bli det om dom vill. Jag ska vara tyst nu. Men inte kall. Inte gul. Inte som du morfar. Inte kall, tyst och gul. Inte än. Inte utan dej. Förlåt att jag är cp.

Lilla gumman!<3 säg till om det är nått!