December
Thursday 3 January 2008 photo 2/2
|
fortsättning från föregående bild. Nu vet ni alltså att det är synd om mig, och även varför det är synd om mig. Bra, då slipper jag att lägga ner någon energi på att förklara det oförklarliga ett tag. Jag brukar annars tycka ganska bra om att sätta ord på konstiga saker, men det här är en av de punkterna av mitt liv som jag inte har bearbetat klart i mina tankar än. Jag antar att jag har någon slags förhoppning om att det ska hjälpa att skriva ner vad man känner. Det är faktiskt ett av standard råden som man får när man besöker psykologer och liknande. ”Skriv ner allt du känner, jag lovar att det blir lättare då!” Det kan inte skada att ge det en chans i alla fall, visst? Vi får se vad det blir av det här. Det enda jag vet är att jag är förbannad. Förbannad över att den grå massan beter sig konstigt och över att Josefina är död. Jag tänker aldrig förlåta mig själv för att jag är förbannad. Inte heller den grå massan för sitt tissel och tassel. Det som jag är allra mest säker på är nog ändå att jag aldrig kommer att förlåta Josefina för att hon gick och dog. Det är en företeelse som inte kan glömmas, något som jag alltid kommer att vara frustrerad över. Hur kunde hon låta det hända? fortsättning följer..?
Annons
Visa toppen
Show footer