Jag måste berättta om något underligt som hände mig igår! Det är välinte direkt komiskt eller roligt, men högst annorlunda. Klockan varungefär halv 6 och jag och Coffa hade varit och ridit i ridhuset. Närjag och mamma hade lastat ur henne tänkte jag enligt vanlig ordningleda in henne i sin box. När boxdörren var i höjd med Coffas bogstannade hon plötsligt till och tittade nyfiken in i det vänstra,bortersta hörnet av boxen. Jag vände mig ointresserad om för att se vadsom hade pockat på hennes uppmärksamhet. Vad möter min blick, om inteett par rädda ögon tillhörande en liten räv? Jag skriker till och drarmed mig Coffa ut ur boxen som bara verkar tycka att det hela är etttrevligt litet äventyr. Jag ställer in henne i en annan box medan jagropar på mamma, som ropar på pappa, som säger till mig att springa ochhämta min bror Björn och geväret. Den stackars lilla räven rörde signämligen inte ur fläcken, han/hon trivdes utmärkt ihopkurad i dentjocka halmen. Den hemska sanningen var att räven var full av skabb ochdet fanns därför inget att göra annat än att ta slut på hans/henneslidande. Ett litet skott så var det över.
Mitt och Coffas möte med räven.

Annons

The photo has no tags

January 2009