april
onsdag 28 april 2010 bild 1/2
|
1 år sen idag. Fyfan, det är svårt att fatta.
Har vetat det hela dagen egnentilgen men har skitit i det fram tills nu.
Ska väll ta det från början men lite kortfattat
Det var en dag i december 2007 var det tror jag. Mamma kallar på mig och annicka ner till köket där pappa och hon redan sitter. Vad har vi nu gjort var väll det första som slog mig. Mamma säger då att det har diskuterats om att vi kanske skulle ha roxy som vår foderhäst. A skötte redan då han men jag hade knappt sett han. M sa att vi inte skulle hoppas på för mycket. Men en dag , den 14 februari om jag inte minns fel. Det var då du var "vår".
Jag var då en liten plutttjej på , var jag verkligen så liten som 10 år ? Jo , det måste jag ha vatt. Jag var överlycklig och det hade jag rätt i att vara. Vi hade ett drygt underbart år tillsammans. Jag visste att det inte skulle vara för evigt. Ägarna bodde i england och dom ville ha dit han. Så den 28 april förra året skulle lastbilen komma.
M, A och jag var där hela dagen efter skolan. Han skulle inte åka förren på kvällen så eftermiddagen gick åt med att packa, ta massor med bilder och borsta och säga förväl , för alltid. Tror faktiskt att alla ponnytjejer och ponnymammor var där den kvällen för att säga förväl och stötta oss. Jag grät inte när vi stog och borstade det sista på dig innan lastbilen kom. Jag tänkte att jag inte insett vad som skulle hända och det var därför jag inte grät. Men då hör jag : Dom är här.
Mer behövde jag inte höra, jag fattade precis vad dom menade. Jag börja gråta som jag aldrig gjort förut, precis som jag gör nu.
Att alla stalltjejer var där gjorde det lite bättre, men bara lite. Jag glömmer inte när alla stog och grät och kramade varandra, Lee tittade upp på mig och grät minst lika mycket som jag och sa : Ni kommer att klara det här.
Och visst, det skulle vi, men just då kändes det som livet var slut.
Roxy , jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra.
Roxy <3 Jessicka
nu, då, föralltid
Jag var då en liten plutttjej på , var jag verkligen så liten som 10 år ? Jo , det måste jag ha vatt. Jag var överlycklig och det hade jag rätt i att vara. Vi hade ett drygt underbart år tillsammans. Jag visste att det inte skulle vara för evigt. Ägarna bodde i england och dom ville ha dit han. Så den 28 april förra året skulle lastbilen komma.
Att alla stalltjejer var där gjorde det lite bättre, men bara lite. Jag glömmer inte när alla stog och grät och kramade varandra, Lee tittade upp på mig och grät minst lika mycket som jag och sa : Ni kommer att klara det här.
Kommentera bilden
14 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jjessickarroos/455023344/
Visa toppen
Visa sidfoten