September
Tuesday 27 January 2009 photo 3/4
|
:'( <3
jag minns tiderna då allt va bra, du va kanske inne till sjukhuset några ggr per år för att kolla att allt var okej. sommaren 2006 förändrades allt.. :(
en dag som jag aldrig kmr att glömma va när jag skulle spela en golftävling, precis innan jag skulle gå ut kom mamma fram till mig och sa : johanna, om pappa dör, vill du att jag ska komma ut och hämta dig då?
vetu vad jag svarade? jag svarade : nej gör inte dt! för min pappa ska inte dö idag!
jag spelade hela tävlingen och du hade inte dött, precis som jag sa..
direkt efter åkte vi in till sjukhuset och berättade att jag hade spelat så bra att jag hade vunnit, jag hade spelat för dig!
en annan dag då jag skulle va med therese, då va du hemma på "besök" elr vad man ska säga, du va hemma under uppsyn eftersom du va så pass dålig då och låg inne på sjukhuset.. therese och magnus kom, du och magnus och pontus satt och pratade. helt plötsligt börjar du skaka, du kunde inte prata elr nånting du bara satt där och skakade.. mamma ringde ambulans, therese tog med mig in på mitt rum. jag hörde inte ens när ambulansen kom.. jag fick följa med therese hem den dagen, jag sov hos henne.
dagen man minns mest va den 7 september, pontus satt vid datorn och jag satt i din fotölj vid teven.. mamma jobbade till 5 den dagen..
hon hade handlat klart och stod utanför ica och pratade med tina, dom ringer från sjukhuset till hennes telefon och säger att du har dött. mamma fällde inte en ända tår. hon åkte hem och när jag såg henne komma där genom köket sakta, med blicken fäst mot mig.. dt va då jag förstod att min pappa hade dött. jag ville bara gå ut och skricka!!! att livet kan va så orättvist!?
vi ringde eva-marie och åkte in till sjukhuset, där låg du så fridfullt i din JL tröja, du såg så lugn ut. dt såg ut som om du sov. alla gick ut ur rummet och jag satt kvar. jag bara satt där, ingen tår kom ner för kinden.
jag kände på mig att du hade dt bättre nu än vad du hade förut. du hade inte ont längre, du slapp allt! jag minns när man va liten och om nånting hade hänt med en.. va du den första på plats! du va min bästa vän, jag kunde berätta allt för dig! nu när du är borta.. vem ska jag berätta alla dom saker för som jag bara kan berätta för dig!? <3
vill ha dig här igen vid min sida, med ditt glada humör du alltid hade! dina kloka ord!
saknar dig så fruktansvärt mkt, dt är obeskrvligt hur mkt du betydde för mig <3
1957-2006 <3
jag minns tiderna då allt va bra, du va kanske inne till sjukhuset några ggr per år för att kolla att allt var okej. sommaren 2006 förändrades allt.. :(
en dag som jag aldrig kmr att glömma va när jag skulle spela en golftävling, precis innan jag skulle gå ut kom mamma fram till mig och sa : johanna, om pappa dör, vill du att jag ska komma ut och hämta dig då?
vetu vad jag svarade? jag svarade : nej gör inte dt! för min pappa ska inte dö idag!
jag spelade hela tävlingen och du hade inte dött, precis som jag sa..
direkt efter åkte vi in till sjukhuset och berättade att jag hade spelat så bra att jag hade vunnit, jag hade spelat för dig!
en annan dag då jag skulle va med therese, då va du hemma på "besök" elr vad man ska säga, du va hemma under uppsyn eftersom du va så pass dålig då och låg inne på sjukhuset.. therese och magnus kom, du och magnus och pontus satt och pratade. helt plötsligt börjar du skaka, du kunde inte prata elr nånting du bara satt där och skakade.. mamma ringde ambulans, therese tog med mig in på mitt rum. jag hörde inte ens när ambulansen kom.. jag fick följa med therese hem den dagen, jag sov hos henne.
dagen man minns mest va den 7 september, pontus satt vid datorn och jag satt i din fotölj vid teven.. mamma jobbade till 5 den dagen..
hon hade handlat klart och stod utanför ica och pratade med tina, dom ringer från sjukhuset till hennes telefon och säger att du har dött. mamma fällde inte en ända tår. hon åkte hem och när jag såg henne komma där genom köket sakta, med blicken fäst mot mig.. dt va då jag förstod att min pappa hade dött. jag ville bara gå ut och skricka!!! att livet kan va så orättvist!?
vi ringde eva-marie och åkte in till sjukhuset, där låg du så fridfullt i din JL tröja, du såg så lugn ut. dt såg ut som om du sov. alla gick ut ur rummet och jag satt kvar. jag bara satt där, ingen tår kom ner för kinden.
jag kände på mig att du hade dt bättre nu än vad du hade förut. du hade inte ont längre, du slapp allt! jag minns när man va liten och om nånting hade hänt med en.. va du den första på plats! du va min bästa vän, jag kunde berätta allt för dig! nu när du är borta.. vem ska jag berätta alla dom saker för som jag bara kan berätta för dig!? <3
vill ha dig här igen vid min sida, med ditt glada humör du alltid hade! dina kloka ord!
saknar dig så fruktansvärt mkt, dt är obeskrvligt hur mkt du betydde för mig <3
1957-2006 <3
Comment the photo
Jag behöver inte säga nå, kan bara lyssna på de du vill säga.
For ever behind you.
Kramizzar Bror din! (k)
jag finns för dig iaf, kompis <33
tack <3
Jag blir ledsen bara jag läser och tänker på hur jobbigt du har det, men jag finns här för dig det är bara att ringa om du vill prata eller vadsomhelst! <33
36 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jjjrosengren/324518450/
Visa toppen
Show footer