August
Saturday 22 January 2011 photo 1/1
|
usch fyfan. orkar ingenting, livet är nere på botten och allt känns helt sjukt, inte blir det bättre av att man halkar omkull på isen utanför huset heller. jävla vinter! skulle kunna försvinna bara för att se hur folk reagerar, ingen som bryr sig särkilt mkt antar jag.
kärlek gör det inte bättre, vetskapen om att man inte duger till knackar en i ryggen varje gång man reser sig upp. fan, jag ser folk varje dag som har ngn att vända sig till, som är så tajta som två systrar, som bara genom en blick förstår vad den andra menar. känner mig så hopplöst hjälplös när jag påminner mig om att jag inte har samma tur. pallar inte med trycket som lägger sig över en när man ska lägga sig i sängen och sova och man känner hur det spänns åt kring hela kroppen. gråten som har fastat i halsen och man känner sig sjuk, vill bara spy. kan inte gråta, gråter inte så ofta. samlar det bara som en stor klump innom mig, en dag tar det livet av mig. jag vill kunna ha ngn där som finns för mig varje dag beredd att offra allt för att jag ska må bra. eller är det bara jag som ska finnas där för alla. går inte att räkna på varken fingrar eller tår hur många gånger jag funnits där för andra som inte har gett mig ngt tillbaka. jag är inte jag. jag är inte bra. jag kan ingenting. ingen ser mig som den jag är. jag har tappat bort mig själv. ser mig i spegeln varje dag och ser ingen, spegeln står tom och orörd sen jämnt. jag har ingen ork till varken det ena eller det andra. verkligheten är en patetisk lögn. en lögn som alla tror på. tror att vardagen är så vikigt. det är livet som är viktigt, inte vardagen. se nue, inte framtiden, inte det förflutna. det som händer nu är det ända som är det viktiga. som att jag sitter här och skiver en personlig text om mig själv, hur jag mår, som vem som helst kan läsa, på internet. men du som har kommit såhär långt, du kke bryr dig, eller inte. bara en helt vanlig egoistiskt människa som bara kommer bläddra vidare. för det är vad vui människor är, själviska egoister som bara tänker på oss själva. det är oss det handlar om, nu, då, sen. vi kan inte se oss med andras ögon förstå det helvete vi orsakar kring oss. vi ser bara sorgen i andras ansikten när vi kommer och lättnaden när vi går. tror att det är vi som hjälpt dem, men vi orsakade de.. SORGEN.
kände bara för att klaga lite.
Annons
Visa toppen
Show footer