September
Monday 23 June 2008 photo 1/1
|
Mattias,
Var på kyrkogården i går, det var jobbigt, alla minnen kom tillbaks , när jag fyllde fem, vi var i Hillsand, jag fick en lila väska med ett monster på, nästa minnen är då vi ligger på rygg i förtältet till morfars husvagn, du kan inte prata men jag vet att du är glad, du skrattar och ler när jag mosar choklad fudge och cocacola, läste Bamse för dig högt, att se lycka i dina ögon var lycka för mig, att se att du förstod trots att kroppen inte kunde säga eller visa det, sedan blev det värre Lena flyttade och det var inte varje år vi sågs, ibland fick jag veta att du var sjuk men varje gång så fixade du det, sen kom jag, jag tror det hade gått 1-1½ år sen vi sågs men när jag sa Hej Mattias, så såg jag hur du skrattade, ett sånt där skratt som kommer från tårna, ett sånt som låter som det bubblar upp från tårna tills det fyller hela kroppen, du satt där vi matade dig med godis och du klappade mig på knät, aldrig trodde jag att jag skulle sakna dig så mycket som jag gör nu, vad hände? Känslan att stå på en nygrävd grav med en blombukett i handen är fruktasnvärd, framförallt när jag vet vem det är, när det är en människa som skulle fått minst 60 år till å jorden, och vad räcker en blombukett till, det kan aldrig visa hur mycket du betydde för mig kompis, du var alldeles för ung för att lämna jorden,
Mattias, Världen behövde dig.
Var på kyrkogården i går, det var jobbigt, alla minnen kom tillbaks , när jag fyllde fem, vi var i Hillsand, jag fick en lila väska med ett monster på, nästa minnen är då vi ligger på rygg i förtältet till morfars husvagn, du kan inte prata men jag vet att du är glad, du skrattar och ler när jag mosar choklad fudge och cocacola, läste Bamse för dig högt, att se lycka i dina ögon var lycka för mig, att se att du förstod trots att kroppen inte kunde säga eller visa det, sedan blev det värre Lena flyttade och det var inte varje år vi sågs, ibland fick jag veta att du var sjuk men varje gång så fixade du det, sen kom jag, jag tror det hade gått 1-1½ år sen vi sågs men när jag sa Hej Mattias, så såg jag hur du skrattade, ett sånt där skratt som kommer från tårna, ett sånt som låter som det bubblar upp från tårna tills det fyller hela kroppen, du satt där vi matade dig med godis och du klappade mig på knät, aldrig trodde jag att jag skulle sakna dig så mycket som jag gör nu, vad hände? Känslan att stå på en nygrävd grav med en blombukett i handen är fruktasnvärd, framförallt när jag vet vem det är, när det är en människa som skulle fått minst 60 år till å jorden, och vad räcker en blombukett till, det kan aldrig visa hur mycket du betydde för mig kompis, du var alldeles för ung för att lämna jorden,
Mattias, Världen behövde dig.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jnn/227964928/
Visa toppen
Show footer