April
Friday 26 December 2008 photo 1/1
|
Det började som en tanke som växte till planer som så småningom blev till verklighet. Obeskrivlig längtan efter lugnet och förväntningar utan gränser var det som alla hade gemensamt hade tillsammans. En dröm skulle bli verklighet i ett paradis. Men jorden ville något helt annat.
Det fanns de som fick veckor, andra fick dagar och det fanns till och med dom som bars fick timmar, timmar tillsammans på denna underbara plats.
Jag har själv varit där, satt ner mina bara fötter i den mjuka sanden för att sakta låta tårna sköljas över av de ljumna vattnet. Jag har själv sett solnedgången färga himlen i färger som jag inte trodde fanns, sett natt bli till dag i en idyll som om den är tagen ur en dröm. Jag har själv blickat ut över havet och känns att livet är allt för underbart och fullkomligt.
Därför är det så svårt att förstå att naturens enorma makter i en handvändning kunde vända mitt underbara himmelrike till ett rent helvete och dödsflod.
Idag är det fyra år sedan tsunamin skakade hela systostasien och världen och under loppet av bara några minuter släcktes och förstördes livet för hundratusentals människor.
26 december 2004 är ett datum som jag aldrig kommer att glömma, ett datum för många förknippas med sorg och smärta. Mitt liv har inte förändras så mkt efter katastrofen men det är klart att jag tänker tillbaka på den dagen med frågor som "vad hade hänt om jag hade fått som jag ville? Då hade vi garanterar legat kvar på stranden med en drink i händerna och bara glassat i solen. Men tack och lov så ignorerade min mamma min önskan om att bara få ligga och sola och drog med mig in i minibussen och vi lämnade stranden och den lilla staden Hikkaduwa bakom oss och åkte längre upp i landet. Nu i efterhand förstod jag hur tur vi hade, efter bara 1 timme jämnades vårat hotell till grunden och nästan alla dog. Jag kan ärligt säga at jag har fått en ny syn på mitt liv och jag vet ur fort det kan ta slut.
Den 26 december en dag som man kommer att minnas i alla tider, särskilt vi som var där då det inträffade . Men jag tror att det medförde bra saker till oss som överlevde tsunamin, nämligen att inte ta livet för givet, utan göra det bästa av varje dag som går. Vi har nu sett hur fort livet kan ta slut.
När katastrofen hade inträffat förstod jag att man inte kan ta livet förgivet och att min familj och vänner är som är viktigast som finns för mig. Livet är här och nu, inte i morgon eller någon annan dag, utan NU.
Det finns ett före och ett efter tsunamin .. Före tsunamin - Vidsträckta vita sandstränder, vardagsliv fyllda med dagliga arbeten, familj, vänner, semesterdrömmar med boende med utsikt mot havet .
Det var jus dom drömmarna som förde oss samman, samma plats, samma hotell, vid Samma tidpunkt . Hikkaduwa 26 December 2004. Vår gemensamma nämnare var längtan efter ledighet, svalkande hav och värmande sol. Efter tsunamin - Fortfarande liv för många men utan vardag eller i alla fall en vardag som aldrig mer kommer bli som den en gång varit. För många en vardag utan barn, familj och vänner. Och ord som fått en helt anan innebröd. " Sandstränder, brusande hav, svallvågor, semesterparadis" Är nu mera ord som förlorat sin lockelse och som istället förknippas med katastrof och kaos.
Hikkaduwa sekunderna innan och sekunderna efter tsunamin, två skilda världar som för alltid förändrade livet för många människor. Jag har lärt mig en sak som jag aldrig kommer glömma.
"Allt och alla som omger oss är bara ett lån av livet. Allt kan tas ifrån oss om en månad, om en vecka om en dag, om en timme och till och med en sekund. Varför stressa? Varför ständigt jaga runt i vardagen när här och nu är det enda som vi egentligen vet något om? Varför inte bara stanna upp emellanåt och vårda just vardagen?" Man har fått ett annat liv, med nya funderingar och värderingar. Den största förändringen är att man inte orkar höra folk gnälla längre över småsaker och att varje dag är en ny dag som man ska ta vara på.
Rest in peace!
Det fanns de som fick veckor, andra fick dagar och det fanns till och med dom som bars fick timmar, timmar tillsammans på denna underbara plats.
Jag har själv varit där, satt ner mina bara fötter i den mjuka sanden för att sakta låta tårna sköljas över av de ljumna vattnet. Jag har själv sett solnedgången färga himlen i färger som jag inte trodde fanns, sett natt bli till dag i en idyll som om den är tagen ur en dröm. Jag har själv blickat ut över havet och känns att livet är allt för underbart och fullkomligt.
Därför är det så svårt att förstå att naturens enorma makter i en handvändning kunde vända mitt underbara himmelrike till ett rent helvete och dödsflod.
Idag är det fyra år sedan tsunamin skakade hela systostasien och världen och under loppet av bara några minuter släcktes och förstördes livet för hundratusentals människor.
26 december 2004 är ett datum som jag aldrig kommer att glömma, ett datum för många förknippas med sorg och smärta. Mitt liv har inte förändras så mkt efter katastrofen men det är klart att jag tänker tillbaka på den dagen med frågor som "vad hade hänt om jag hade fått som jag ville? Då hade vi garanterar legat kvar på stranden med en drink i händerna och bara glassat i solen. Men tack och lov så ignorerade min mamma min önskan om att bara få ligga och sola och drog med mig in i minibussen och vi lämnade stranden och den lilla staden Hikkaduwa bakom oss och åkte längre upp i landet. Nu i efterhand förstod jag hur tur vi hade, efter bara 1 timme jämnades vårat hotell till grunden och nästan alla dog. Jag kan ärligt säga at jag har fått en ny syn på mitt liv och jag vet ur fort det kan ta slut.
Den 26 december en dag som man kommer att minnas i alla tider, särskilt vi som var där då det inträffade . Men jag tror att det medförde bra saker till oss som överlevde tsunamin, nämligen att inte ta livet för givet, utan göra det bästa av varje dag som går. Vi har nu sett hur fort livet kan ta slut.
När katastrofen hade inträffat förstod jag att man inte kan ta livet förgivet och att min familj och vänner är som är viktigast som finns för mig. Livet är här och nu, inte i morgon eller någon annan dag, utan NU.
Det finns ett före och ett efter tsunamin .. Före tsunamin - Vidsträckta vita sandstränder, vardagsliv fyllda med dagliga arbeten, familj, vänner, semesterdrömmar med boende med utsikt mot havet .
Det var jus dom drömmarna som förde oss samman, samma plats, samma hotell, vid Samma tidpunkt . Hikkaduwa 26 December 2004. Vår gemensamma nämnare var längtan efter ledighet, svalkande hav och värmande sol. Efter tsunamin - Fortfarande liv för många men utan vardag eller i alla fall en vardag som aldrig mer kommer bli som den en gång varit. För många en vardag utan barn, familj och vänner. Och ord som fått en helt anan innebröd. " Sandstränder, brusande hav, svallvågor, semesterparadis" Är nu mera ord som förlorat sin lockelse och som istället förknippas med katastrof och kaos.
Hikkaduwa sekunderna innan och sekunderna efter tsunamin, två skilda världar som för alltid förändrade livet för många människor. Jag har lärt mig en sak som jag aldrig kommer glömma.
"Allt och alla som omger oss är bara ett lån av livet. Allt kan tas ifrån oss om en månad, om en vecka om en dag, om en timme och till och med en sekund. Varför stressa? Varför ständigt jaga runt i vardagen när här och nu är det enda som vi egentligen vet något om? Varför inte bara stanna upp emellanåt och vårda just vardagen?" Man har fått ett annat liv, med nya funderingar och värderingar. Den största förändringen är att man inte orkar höra folk gnälla längre över småsaker och att varje dag är en ny dag som man ska ta vara på.
Rest in peace!
Comment the photo
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joaaannaaa/311634122/
Visa toppen
Show footer