Wednesday 12 November 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Klockan var ungefär kvart över åtta en onsdagmorgon i januari. Det var den sista dagen på jullovet och imorgon skulle skolan börja igen. Egentligen fanns det ingen mening med att sitta uppe så tidigt. Hon behövde sova, men det fanns ingen idé i att göra det heller. Hon visste inte varför hon hade vaknat så tidigt. Det fanns liksom ingen speciell anledning till varför hon satt där hon satt. Hon kände bara att hon behövde det. Sitta där, tänka. Vad det var hon levde för. Vem som betydde allra mest för henne. Vilken plats som var hennes själsro. Vad hon mådde bäst av. En stunds eftertanke var allt hon behövde.
Plötsligt kunde hon inte sitta där längre. Varje muskel spratt till. Hela hon vibrerade av längtan ut i det fria. Tyst som en mus smög hon ut i hallen. Hon stack fötterna i de varma stövlarna, trädde den stickade mössan över huvudet och drog på sina vantar. Ytterdörren gav inte ifrån sig ett ljud, och en sekund senare fann hon sig ute i det vita, kalla, klara. Hon drog ett andetag av den friska luften. Och ett till. Hon kände lugnet sprida sig som en varm kraft inom henne. Hon frös inte, trots den kalla temperaturen. Vinterkylan kände hon inte av. Vintern var hennes himmelrike.
Hon gick bort från husets skugga, ut mot det öppna. Hennes fingrar fångade snöflingorna en sekund innan de förvandlades till vatten. Dropparna föll ner till marken och blev ett med det vita.
Hennes blick fångade ett grässtrå vid hallonhäcken som ännu syntes under snötäcket. Ett enda litet grässtrå som kämpade för ljuset. En bit bort höjde sig träden i skogsdungen som gestalter av snö. Hon gick närmare.
Trädgrenarna var prydda med istappar. De blänkte som kristaller i solljuset. Hon gick fram och bröt försiktigt av den minsta hon kunde se, för att inte förstöra den vackra konsten naturen skapat. Hennes fingrar slöt om den i handen och hon kände kylan mot huden. Hon blundade. När hon åter öppnade den knutna handen fanns där bara vatten kvar. Vatten som droppade ner till marken.
Hon tog några steg ut från träden. Hennes steg lämnade djupa spår i snön. Hon blickade ut över den öppna ytan framför henne. Ett vitt täcke av snö bredde ut sig och längst där borta höjde sig skogen som en mur. Det fanns inte ett moln på himlen. Det var alldeles tyst.
Hon lyfte blicken mot himlen och log.
Hon var ett vinterns barn, och hon var fri.
Plötsligt kunde hon inte sitta där längre. Varje muskel spratt till. Hela hon vibrerade av längtan ut i det fria. Tyst som en mus smög hon ut i hallen. Hon stack fötterna i de varma stövlarna, trädde den stickade mössan över huvudet och drog på sina vantar. Ytterdörren gav inte ifrån sig ett ljud, och en sekund senare fann hon sig ute i det vita, kalla, klara. Hon drog ett andetag av den friska luften. Och ett till. Hon kände lugnet sprida sig som en varm kraft inom henne. Hon frös inte, trots den kalla temperaturen. Vinterkylan kände hon inte av. Vintern var hennes himmelrike.
Hon gick bort från husets skugga, ut mot det öppna. Hennes fingrar fångade snöflingorna en sekund innan de förvandlades till vatten. Dropparna föll ner till marken och blev ett med det vita.
Hennes blick fångade ett grässtrå vid hallonhäcken som ännu syntes under snötäcket. Ett enda litet grässtrå som kämpade för ljuset. En bit bort höjde sig träden i skogsdungen som gestalter av snö. Hon gick närmare.
Trädgrenarna var prydda med istappar. De blänkte som kristaller i solljuset. Hon gick fram och bröt försiktigt av den minsta hon kunde se, för att inte förstöra den vackra konsten naturen skapat. Hennes fingrar slöt om den i handen och hon kände kylan mot huden. Hon blundade. När hon åter öppnade den knutna handen fanns där bara vatten kvar. Vatten som droppade ner till marken.
Hon tog några steg ut från träden. Hennes steg lämnade djupa spår i snön. Hon blickade ut över den öppna ytan framför henne. Ett vitt täcke av snö bredde ut sig och längst där borta höjde sig skogen som en mur. Det fanns inte ett moln på himlen. Det var alldeles tyst.
Hon lyfte blicken mot himlen och log.
Hon var ett vinterns barn, och hon var fri.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/68/_u3/_u8/_u5/_u6/_u5/u385657/1246478600_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joannnas/294030287/