Monday 29 September 2008 photo 2/3
|
Förlåt, men nu blev jag bara otroligt Coldplay-nostalgisk!
<3
Vilken stjärna tar sitt band och lämnar scen, trampar ut genom publikhavet, klättrar upp alla trappor och ställer sig och spelar mitt i publiken längst bak i Globen? Ber en tjej att inte plåta hans mage, som han tycker är lite tjock? Hyllar Robyn och Kleerup med att lägga in "With every heartbeat" i slutet av en av sina största hits? Ingen stjärna utom Chris Martin gör det.
Men förlåt. Nu började jag någonstans i slutet av Coldplays konsert på Globen. Redan i andra låten har kvartetten fyllt arenan med rött sken, vassa lasertrålar och en "Clocks" som mynnar ut i ett bejublat STOCK–HOOOLM. Chris Martin studsar lätt över scenen på sina gummiben och fortsätter med "In my place". Sen fortsätter Coldplay att skruva upp nivån för varje minut tills allt är gult.
Det är helt stört.
Nya färger för varje låt
Varje låt är lika genomarbetad visuellt som musikaliskt. Sex miniatyrglobar med projektioner höjs och sänks över parketten, scenen försätts i nya färger för var låt. Chris Martin behärskar hela spektrat – i upptempolåtarna springer han med armarna utsträckta som ett flygplan längs med scenkanten i balladerna krymper han Globen tills han har alla tusentals åskådare in på bara huden. Det visar han inte minst när han går från att sitta ensam med pianot mitt i publikhavet i "The hardest part" till att plötsligt explodera i fotbollslåten "Viva la vida". När ett tjockt självlysande konfettiregn aldrig vill sluta ösa ner vänder det sig i magen på mig. Jag mår illa. Så jävla bra är det.
Recension av Annah Björk
<3
Vilken stjärna tar sitt band och lämnar scen, trampar ut genom publikhavet, klättrar upp alla trappor och ställer sig och spelar mitt i publiken längst bak i Globen? Ber en tjej att inte plåta hans mage, som han tycker är lite tjock? Hyllar Robyn och Kleerup med att lägga in "With every heartbeat" i slutet av en av sina största hits? Ingen stjärna utom Chris Martin gör det.
Men förlåt. Nu började jag någonstans i slutet av Coldplays konsert på Globen. Redan i andra låten har kvartetten fyllt arenan med rött sken, vassa lasertrålar och en "Clocks" som mynnar ut i ett bejublat STOCK–HOOOLM. Chris Martin studsar lätt över scenen på sina gummiben och fortsätter med "In my place". Sen fortsätter Coldplay att skruva upp nivån för varje minut tills allt är gult.
Det är helt stört.
Nya färger för varje låt
Varje låt är lika genomarbetad visuellt som musikaliskt. Sex miniatyrglobar med projektioner höjs och sänks över parketten, scenen försätts i nya färger för var låt. Chris Martin behärskar hela spektrat – i upptempolåtarna springer han med armarna utsträckta som ett flygplan längs med scenkanten i balladerna krymper han Globen tills han har alla tusentals åskådare in på bara huden. Det visar han inte minst när han går från att sitta ensam med pianot mitt i publikhavet i "The hardest part" till att plötsligt explodera i fotbollslåten "Viva la vida". När ett tjockt självlysande konfettiregn aldrig vill sluta ösa ner vänder det sig i magen på mig. Jag mår illa. Så jävla bra är det.
Recension av Annah Björk
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joannnas/273584862/