October
Sunday 11 January 2009 photo 1/1
|
Vädret må vara kallare runtomkring i Europa, Ryssland stänger av sina gasledningar på grund av någon form av politiska handlingar, det sägs att Ukraina stjäl en viss del gas som egentligen ska komma till Europa men om sanningen ska fram kan det lika gärna vara Ryssland som vill skapa någon form av politiskt övertag gentemot merparten av de förenta unionerna.
Hur som helst så blir det kallare och kallare och hela vår nation fryser till is, Rumänien lever på reservkällor och kvicksilvermätarna går långt under tio minusgrader på nätterna, men vem bryr sig om det egentligen då mina egna privata problem står över alla andras, åtminstone för stunden.
Om jag ska gå enligt planen som jag skapade för fjorton timmar sedan ska jag nämligen träffa en mycket kvinna vid namn Sanna om ungefär tjugo minuter. Enligt våra planer ska vi träffas vid Korsvägen, en mötesplats som är ganska avlägsen för mig men då allting handlar om fitta offrar man sig för det mesta. Jag må vara ung och jag må ha hört det mesta men faktum kvarstår - fitta som fitta, gammal som ung. Det är samma sak vart du än i tiden vänder.
Jag sitter på en frusen parkbänk vid Korsvägen med en cigarett i min hand, jag tände den för blott två minuter sedan då Sanna stigar ur sexans spårvagn. Jag har på mig en svart trench coat och hon känner igen mig på direkten. Hon vandrar fram till mig på sitt primadonnaliknandevis som en fotomodell, minus sex år. Hon är som en nioåring i sinnet och en tjugoåring rent kroppsmässigt.
Vi hälsar torrare på vandra än vad ett par bör göra, och vi båda vet vad som är på gång. Jag föreslår att vi bör sätta oss på sexans spårvagn och till Slottskogen. Vilket vi gör, och de fyra minutrarna som passerar är några av de finaste i mitt liv för då har jag för en gångs skull full kontroll på mitt kommande liv. Då har jag bestämt att Sanna inte hör hemma i mitt liv och resten kommer at lösa sig.
Vi hoppar av vagnen som vi ungdomar vanligen gör, jag trampar lite fel och känner en viss värk som jag tidigare klagat över, men Sanna ser glad ut och trampar vidare. Efter en kort promenad står vi vid säldammen och ser på förkrympta valarna och klagar över deras inaktivitet. Jag tar initiativet och kramar henne. Fysiskt sett är kramen på samma nivå, men rent mentalt sett sätter den sina spår.
Hon säger: "Någonting har ändrats mellan oss."
Jag säger: "Vad menar du sötnos?"
- Nej, det känns bara så annorlunda jämfört med förut."
- Okej, vad menar du med det?
- Jag vet inte.
Hennes ögon lyser av osäkerhet.
Mitt hjärta pumpar som aldrig förr, för första gången i mitt liv känner jag osäkerheten som existerar inom kärlekens värld. Jag tar henne i hennes högra arm och frågar vad i helvete hon pysslar med men hon svarar inte. Adrenalinet tar över mitt sunda förnuft och jag slänger omkull henne.
Hon skriker dovt som om hon vore överfallen av sin fader, istället är det någon hon osäkert älskar som älskar henne helt och hållet tillbaka. Jag sätter mig över hennes midja och ser ner mot hennes blonda lugg och osäkra blick. Jag tar i för kung och fosterland och öppnar min handflata och gör ett rejält avtryck på hennes vänstra kind.
Jag tar i med vänterhanden och blodet sipprar ur hennes vänstra näsborre. Jag skäms till en början, enligt mig var jag trots allt inte en man som slog en kvinna. Hon skriker "SLUTA, JAG KLARAR INTE MER!", någonting som irriterar mig än mer.
Jag matar slag likt en UFC-champion, sätter mig i gränsle över henne, spänner mina knytnävar och slår. Och slår. Och slår. Min högra knytnäve skadar mest känns det som, varenda slag som utdelas från det har en extremt avverkande effekt och för varje slag blir du mer och mer livlös.
Efter ett par minuter ute i Slottskogen av brutala slag andas du inte längre.
Jag tar din puls och erkänner din död. Jag springer därifrån och inser faktum : Jag har dödat min flickvän.
Hur som helst så blir det kallare och kallare och hela vår nation fryser till is, Rumänien lever på reservkällor och kvicksilvermätarna går långt under tio minusgrader på nätterna, men vem bryr sig om det egentligen då mina egna privata problem står över alla andras, åtminstone för stunden.
Vi hälsar torrare på vandra än vad ett par bör göra, och vi båda vet vad som är på gång. Jag föreslår att vi bör sätta oss på sexans spårvagn och till Slottskogen. Vilket vi gör, och de fyra minutrarna som passerar är några av de finaste i mitt liv för då har jag för en gångs skull full kontroll på mitt kommande liv. Då har jag bestämt att Sanna inte hör hemma i mitt liv och resten kommer at lösa sig.
Jag säger: "Vad menar du sötnos?"
- Nej, det känns bara så annorlunda jämfört med förut."
- Okej, vad menar du med det?
- Jag vet inte.
Mitt hjärta pumpar som aldrig förr, för första gången i mitt liv känner jag osäkerheten som existerar inom kärlekens värld. Jag tar henne i hennes högra arm och frågar vad i helvete hon pysslar med men hon svarar inte. Adrenalinet tar över mitt sunda förnuft och jag slänger omkull henne.
Jag matar slag likt en UFC-champion, sätter mig i gränsle över henne, spänner mina knytnävar och slår. Och slår. Och slår. Min högra knytnäve skadar mest känns det som, varenda slag som utdelas från det har en extremt avverkande effekt och för varje slag blir du mer och mer livlös.
Jag tar din puls och erkänner din död. Jag springer därifrån och inser faktum : Jag har dödat min flickvän.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joarx/318234124/
Visa toppen
Show footer