June
Wednesday 1 October 2008 photo 1/1
|
Sitter och läser på om immersion, förmågan media har att "sluka" oss, främst spel.
Ett av de första spelen som hade en verkligt "immersiv" känsla var 3D-spelet Wolfenstein 3-D från 1992 (släppt av ID Software). Spelet inspirerades av plattformsspel med liknande tema, att rymma från ett enormt huskomplex.
Det som Wolfenstein 3-D bidrog med i spelgenren mer än att vara i 3D, var händerna. Spelaren kan hela tiden se sin karaktärs händer hålla i vapen, hugga med kniv och så vidare. Detta har ingen spelrelaterad funktion i spelet alls. Man siktar inte med hjälp av detta på något sätt. Istället hjälper det spelaren att få känslan av att man verkligen är där.
Hur många liknande spel kan du se idag som INTE använder detta spelelement? Wolfenstein 3D satte en tydlig ribba som man idag nästan måste hålla när man släpper ett first person shooter-spel (FPS)
Ett av de första spelen som hade en verkligt "immersiv" känsla var 3D-spelet Wolfenstein 3-D från 1992 (släppt av ID Software). Spelet inspirerades av plattformsspel med liknande tema, att rymma från ett enormt huskomplex.
Det som Wolfenstein 3-D bidrog med i spelgenren mer än att vara i 3D, var händerna. Spelaren kan hela tiden se sin karaktärs händer hålla i vapen, hugga med kniv och så vidare. Detta har ingen spelrelaterad funktion i spelet alls. Man siktar inte med hjälp av detta på något sätt. Istället hjälper det spelaren att få känslan av att man verkligen är där.
Hur många liknande spel kan du se idag som INTE använder detta spelelement? Wolfenstein 3D satte en tydlig ribba som man idag nästan måste hålla när man släpper ett first person shooter-spel (FPS)
Visa toppen
Show footer