Kollade genom gamla bilder & hittade texten jag skrev om boyen (ponnyn på bilden) nu gråter jag sönder mig. miss you my dear...

TVINGAR INGEN ATT LÄSA,
VA BARA TVUNGEN ATT SKRIVA LITE OM MIN ÄLSKADE PONNY =)

2 år har snart gått.
2 år,
det är ju ingenting?
känns som du har funnit med mig i evighetet,
när du kom till mig
jag kunde inte galoppera ute i skogen.
du började alltid bocka & slängde till sist av mig,
du såg ut som en vildponny, ovårdad & dan,
inga muskler, & en vilja hård som sten att brya,
du hatade männsikor, de va de värsta som fanns.
& nu 2 år senare,
så kan jag göra vad som hellst med dig,
du litar på mig, du skulle göra vad som hellst för mig,
nu bockar du sällan i skogen,
när du hör mig skratta så skakar du alltid på huvudet,
& traskar på lite extra, jag vet,
att du litar på mig, fullt ut.
jag vet att du aldrig kommer få ett förtroende
för någon annan männsika som du har fått för mig,
de syns så väl, de är inte många personen i stallet som du blir glad åt,
du har respekt med dig, du har en vilja som är stark.
alla tänker & ser en gullig lite skäck som är så snäll.
men insert inne så är du så mycket mer,
jag vet vad du har gått igenom.
jag känner när du inte mår bra,
jag bråkar aldrig med dig, du har dina dagar.
du har lärt dig från matte,
dom lyckligaste stunderna är när man
ropar efter dig i hagen & huvudet flyger upp &
sen står du där, som sten & väntar på mig,
ibland kommer du & ibland inte. det spelar ingen roll.
det viktigare för mig är att veta att du känner igen mig,
som när jag lämnar dig till mamma på tävlingar,
du kollar alltid efter mig & jag brukar oftast säga
"va snäll nu mot mammsen älskling, jag är snart tillbaka"
& du ser mig från långt håll när jag kommer,
du känner igen min röst & mitt skratt,
det är som om du vet. vet så väll att det är jag,
du läser mig så fruktansvärt bra.
tänk så många gånger att jag inte vill rida ponny längre,
pappa tjatar på mig att köpa häst,
men de kmr inte bli samma sak.
jag har inte LUSTEN att kämpa så mycket som jag faktist har
gjort med dig. kommer ihåg första gångerna man red "blåbärshoppning"
på dig. & man fick kommentarerna.
"ja den där hästen kan du bara åka på, du behöver inte rida ett dugg"
men det är precis de jag måste, ingen "åka häst" här inte,
det är just det jag älskar med dig,
att man måste vara aktiv, du gör inget gratis,
du ska ha mycket beröm, & jag känner hur du tar åt dig.
haha! jag kommer ihåg Nisses första kommentar
"han ser ut som min dörrmatta" & gud vad arg jag blev på han,
där fick han sig en rejäll utskällning, men efter lektionen sa han
men beundran. att det va en häst med mycket kapasitet &
han kommer bli fin. jag kommer fortfarande ihåg de som igår.
& jag vill bara säga tack för all hjälp nisse, utan dig hade
vi aldrig varit där va slutade.
men jag har ju haft otur efter otur,
& tillslut, så ville jag knappt träna längre,
blev rädd för att hoppa, & jag får fortfarande
"pirret" i magen när hindrerna blir för höga,
hoppa på träningar visst! inga problem,
men på tävlingar! nej tack.
men han är nöjd så länge jag är nöjd.
det gick nyss upp för mig
hur mycket jag verkligen älskar min ponny,
jag skulle göra precis vad som hellst för honom.

DREAM BOY <3 - the one and only

Annons

The photo has no tags

Camera W660i

Focal length mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/160 s

ISO 100

Date

Anonymous Tue 15 Nov 2011 19:05

åh så fint skrivit :´)

1 comments on this photo

October 2011