Saturday 10 October 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag älskar dig så det gör ont.
Du är mitt allt.
Det har du alltid varit,
ända sen första gången vi träffades.
Jag kan aldrig sluta tänka på dig,
i min värld finns du överallt,
i mitt hjärta finns du överallt.
Jag andas tungt,
ensamheten omsluter mig som ett mörker,
dagarna känns långa, nätterna kalla,
när du inte finns vid min sida.
Jag trevade fram i mörkret,
i panik att aldrig kunna ta mig därifrån,
i panik att vara där i all evighet.
Jag kan se dig, jag kan se dig framför mig.
Jag kan inte sluta tänka på dig.
Jag önskar du vore här just nu.
Jag tittar mig i spegeln,
jag ser ett tomt skal.
Jag blundar, och tittar sedan igen.
Det är fortfarande samma bild.
Ler jag, så ler den.
Gråter jag, så gråter den.
Även om jag hade en flickvän, ett syskon, en kompis så hade jag varit kvar i ensamheten än i dag.
Jag önskar att du hade kommit tidigare, att du hade räddat mig från all skit som hänt genom alla år.
Du hade kunnat ta mig därifrån, med en enkel viskning.
Men nu finns du här, du räddade mig precis i tid.
Jag satt på kanten, tittandes ner mot avgrunden,
precis då kom du och räddade mig.
Mycket av min tid med dig, är rädsla,
Osäkerhet.
Rädsla för vad du vill och vad du kommer att göra.
Rädsla för att du ska lämna mig ensam,
ståendes ensam ute i regnet som faller från mörka himlen över mig.
Jag vill inte sitta på en bänk, en sommar, uppe på ett berg, bredvid en sjö,
där vi spenderade första natten tillsammans,
sittandes med dig, där du säger att du vill lämna mig.
Där du säger att det inte fungerar.
Där dina vänner kommer och hämtar dig efter en stund.
Kvar sitter jag, helt i chock, i regnet.
Jag kollar åt sidan, där min bror kommer och frågar vad det är,
jag säger åt honom att gå in, att jag kommer snart.
Timme efter timme sitter jag där, fortfarande i chock.
Inte igen, snälla.
Det finns så mycket saker jag skulle vilja berätta,
det klarar jag inte av.
Jag har varit på båda sidor.
Jag kan peka ut, vad som är himlen och vad som är helvetet.
Jag har båda bakom min rygg.
Jag försöker visa dig himlen så gott jag kan, men den andra sidan tyner ut lite åt gången.
Jag märker att du reagerar på det, försöker laga igen hålet.
Det kommer alltid att tyna ut lite.
Men du vill se den andra sidan, jag säger nej och klarar inte av att förklara varför.
Jag är rädd för vad som kommer att hända om jag visar dig det.
Tankar bara flyger omkring, ständigt hela tiden.
Allt jag vet är att du är den enda som får mig att må bra,
allt jag vet är att när du inte är med mig så är allt skit.
Kvällar då jag inte kan träffa dig, kvällar då du är med andra, kvällar då jag inte har någon kontroll, kvällar då du inte svarar.
Jag vill så gärna försvinna när du inte finns här,
jag vill så gärna stanna när du finns här.
Ensamheten går inte att skaka av sig, depressionen går inte att skaka av sig,
smärtan går inte att skaka av sig, saknaden går inte att skaka av sig.
Varför är det så?
Jag försöker bara att överleva, att älska dig.
Det gör så ont, smärtan är ändlös.
Det finns ingen som skulle kunna ersätta dig,
det finns inget som skulle kunna ersätta dig.
Det finns ingen som skulle kunna ersätta dig, någonsin.
Älskar inte du mig?
Varför ser du inte smärtan i mig när du väljer att inte träffa mig?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag kanske försvinner idag, om en månad, om 10 år, om 50 år.
Allt jag vet är att jag vill spendera min sista tid med dig vid min sida.
Varför ser du inte smärtan i mig?!
Jag älskar när du skrattar,
jag älskar när du gråter,
jag älskar när du ser ner på mig,
jag älskar din röst när du pratar,
jag älskar när du bara är tyst,
jag älskar när du rör vid mig,
jag avskyr när du inte finns här.
Jag är beroende av dig.
Jag önskar jag kunde släppa, men det kan jag inte.
Jag drömmer om dig,
hjärtat slår dubbelslag varje gång jag hör din röst,
tårarna trängs bakom ögonlocken,
Varför ska det göra så ont att älska dig?
Du är min värld.
Lämnar du mig, så måste jag lämna dig,
då måste jag lämna världen.
Gud skapade mig, jesus räddade mig, du räddade mig.
Lova att du aldrig lämnar mig, jag kan inte leva utan dig.
Jag kan inte släppa dig,
jag har älskat dig för länge.
Jag älskar dig så det gör ont,
i hela mig.
Jag försöker bara att överleva, att älska dig.
Varför ser du inte smärtan i mig när du väljer att inte träffa mig?
jag har älskat dig för länge.
Jag älskar dig så det gör ont,
i hela mig.
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/johan0808/416006693/