Thursday 8 September 2011 photo 9/10
|
17 år:
2011-05-02 21:09:40
Det finns en klyscha som säger att tiden ibland står stilla. Något som Johanes säkert i vanliga fall skulle ha använt utan att verkligen tänka på det viset. Men nu är det faktiskt något man skulle kunna använda för att beskriva det som han upplever just nu. Allt omkring honom har försvunnit och det enda som existerar, som om det vore något som händer mitt i en drömlik dimma är kyssen mellan de båda trollkarlarna. Greppet om Leos handleder lossar och Johanes händer hittar ner till Leos hår och kinder för att försiktigt hålla om hans huvud som om han höll i en dyrbar och ömtålig vas. Men han tänker inte på vad han gör alls. Nej, nu gör han bara det som han är väldigt bra på och som antagligen är det som gör att han brukar lyckas bra med trollformler och förhäxningar: han släpper allt annat och fokuserar bara på det han håller på med just nu. Han fokuserar på att kyssa Leo.
Skulle Johanes ätit en apelsin med samma sinnesnärvaro skulle han säkert fått utomordentligt i spådomslära. Men nu tänker Johanes varken på spådomslära eller på trollformler och förhäxningar. Nej han tänker egentligen inte på någonting alls. Inte förrän han inser att det dunkande ljudet som han hört genom hela kyssen är hans eget hjärta. Då stannar han upp och tvingar läpparna att slita sig från det varma, mjuka som är Leos mun för att möta den svala luften när han drar in den i en djup inandning.
Något hände, men han vet inte vad. Riktigt sådär brukar det väl inte bli när han kysser någon? Eller?
I sitt sjunde år fick Johanes en idé om vad han ville arbeta med efter skolan och han började tillbringa mycket tid med att själv studera skönhetsvård och magisk frisering. Samtidigt började han alltmer ifrågasätta den bild av sig själv som ofelbar och som älskad av alla som han haft så länge. Istället blev han bara mer och mer säker på att han egentligen var en mycket hemsk och falsk människa, oälskad och dömd till evig ensamhet. Då Johanes började må allt sämre brydde han sig allt mindre om att uppträda som det förväntades av honom. Han bröt mot flera regler, bland annat genom att duellera mot Zuzi Nominan, förhäxa Aaron Clayworth och vara uppe på natten med Aimée Von Sonnery. Men samtidigt gjorde han också några riktigt ädla handlingar vilket förvånade honom själv. Bland annat berättade han aldrig för någon att han sett Louisa och Rose kyssas och han räddade Dragonir ur sjön sedan Cassiopeia gjort slut med pojken. Johanes hade under detta år chansen att få flera vänner. Här kan nämnas Althea Oldwood som han faktiskt gjorde ett ordentligt försök att komma nära som vän men som förstördes då han inte kunde låta bli att testa hennes känslor för honom genom att kyssa henne.
Under Johanes sista termin på Yggdrasil lärde Johanes känna en pojke som kom att betyda mer för honom än vad han planerat: Leo Martinsson. Johanes började det hela som han brukade, som en enkel lek med några stulna kyssar och retsamheter. Men när han märkte att Leo plötsligt tog upp väldigt mycket av hans tankar och orsakade jobbiga känslor inom honom blev han rädd och han vände snabbt rädslan till ilska. Den sista av hans kända hämndaktioner på Yggdrasil var riktade mot Leo och innebar att han förförde Leos stora kärlek Joel Oldwood med hjälp av kärleksdryck och lät Leo se det hela. Men Johanes ångrade sig strax därefter och skyllde allt på Joel. Detta ledde till att Leo och Johanes inledde en närmare relation trots Johanes rädsla för bristen på kontroll som känslorna för Leo innebar. Johanes bröt helt kontakten med sin mor Clarissa och fick samma dag reda på att Leo och Joel var sams igen. Då Leo vägrade kyssa honom blev han både upprörd och sårad, något han försökte glömma med alkohol och "tröst" av en några år äldre man, Max Nieminen. Johanes mötte också en annan man, Haru Manson, som han han såg till att "lära känna".
2011-05-02 21:09:40
Det finns en klyscha som säger att tiden ibland står stilla. Något som Johanes säkert i vanliga fall skulle ha använt utan att verkligen tänka på det viset. Men nu är det faktiskt något man skulle kunna använda för att beskriva det som han upplever just nu. Allt omkring honom har försvunnit och det enda som existerar, som om det vore något som händer mitt i en drömlik dimma är kyssen mellan de båda trollkarlarna. Greppet om Leos handleder lossar och Johanes händer hittar ner till Leos hår och kinder för att försiktigt hålla om hans huvud som om han höll i en dyrbar och ömtålig vas. Men han tänker inte på vad han gör alls. Nej, nu gör han bara det som han är väldigt bra på och som antagligen är det som gör att han brukar lyckas bra med trollformler och förhäxningar: han släpper allt annat och fokuserar bara på det han håller på med just nu. Han fokuserar på att kyssa Leo.
Skulle Johanes ätit en apelsin med samma sinnesnärvaro skulle han säkert fått utomordentligt i spådomslära. Men nu tänker Johanes varken på spådomslära eller på trollformler och förhäxningar. Nej han tänker egentligen inte på någonting alls. Inte förrän han inser att det dunkande ljudet som han hört genom hela kyssen är hans eget hjärta. Då stannar han upp och tvingar läpparna att slita sig från det varma, mjuka som är Leos mun för att möta den svala luften när han drar in den i en djup inandning.
Något hände, men han vet inte vad. Riktigt sådär brukar det väl inte bli när han kysser någon? Eller?
I sitt sjunde år fick Johanes en idé om vad han ville arbeta med efter skolan och han började tillbringa mycket tid med att själv studera skönhetsvård och magisk frisering. Samtidigt började han alltmer ifrågasätta den bild av sig själv som ofelbar och som älskad av alla som han haft så länge. Istället blev han bara mer och mer säker på att han egentligen var en mycket hemsk och falsk människa, oälskad och dömd till evig ensamhet. Då Johanes började må allt sämre brydde han sig allt mindre om att uppträda som det förväntades av honom. Han bröt mot flera regler, bland annat genom att duellera mot Zuzi Nominan, förhäxa Aaron Clayworth och vara uppe på natten med Aimée Von Sonnery. Men samtidigt gjorde han också några riktigt ädla handlingar vilket förvånade honom själv. Bland annat berättade han aldrig för någon att han sett Louisa och Rose kyssas och han räddade Dragonir ur sjön sedan Cassiopeia gjort slut med pojken. Johanes hade under detta år chansen att få flera vänner. Här kan nämnas Althea Oldwood som han faktiskt gjorde ett ordentligt försök att komma nära som vän men som förstördes då han inte kunde låta bli att testa hennes känslor för honom genom att kyssa henne.
Under Johanes sista termin på Yggdrasil lärde Johanes känna en pojke som kom att betyda mer för honom än vad han planerat: Leo Martinsson. Johanes började det hela som han brukade, som en enkel lek med några stulna kyssar och retsamheter. Men när han märkte att Leo plötsligt tog upp väldigt mycket av hans tankar och orsakade jobbiga känslor inom honom blev han rädd och han vände snabbt rädslan till ilska. Den sista av hans kända hämndaktioner på Yggdrasil var riktade mot Leo och innebar att han förförde Leos stora kärlek Joel Oldwood med hjälp av kärleksdryck och lät Leo se det hela. Men Johanes ångrade sig strax därefter och skyllde allt på Joel. Detta ledde till att Leo och Johanes inledde en närmare relation trots Johanes rädsla för bristen på kontroll som känslorna för Leo innebar. Johanes bröt helt kontakten med sin mor Clarissa och fick samma dag reda på att Leo och Joel var sams igen. Då Leo vägrade kyssa honom blev han både upprörd och sårad, något han försökte glömma med alkohol och "tröst" av en några år äldre man, Max Nieminen. Johanes mötte också en annan man, Haru Manson, som han han såg till att "lära känna".
Annons