det är är något jag bara måste få ut mig och jag skriver det utan att läsa igenom innan jag publicerar det, bry er eller inte jag bryr mig som fan

vad gör man när ens bästa vän har tappat livslusten?
man försöker finnas där hela tiden men det känns bara som om man är ivägen. man vet igentligen inte vad man ska göra. Bara att man måste göra någonting. att man alltid måste finnas där. man vet inte vad man ska säga, om man ens ska säga något överhuvetaget? Jag vet inte vad jag ska göra och om det är så som du säger kommer dethär inte funka, jag kommer inte klara det. det kommer bli så jävla tomt. Jag trodde inte att det fanns såna personer som du, trodde inte det var sant. Det bästa med dig är att du alltid finns där för mig. Jag kan ringa dig, prata irl eller smsa med dig och prata om allt möjligt. jag önskar att det fanns flera som du, för du är speciell. Och hur jävla jobbigt du än har det kommer jag alltid finnas vid din sida. Jag kommer stöta dig genom allt, Hela tiden.

Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namnet.
men du är fan en av dom bästa människorna på jorden.

de där va väldigt fint skriver, ja ryser:(



ja har haft kompisar precis som du .. som tappat lusten o glädjen totalt, som sjunkigt ner till botten men vägrar ta hjälp upp. Man vill rädda dom, men endå lyssna på dom, man vill säga att de kommer lösa sig, men kanske själv inombords inse att allt inte gör det. Jag tror på att man ska ta tag i saker tillsammans, att hur ont det än gör så gör det mindre ont om man delar det med en riktig vän. Hon behöver dig o det är i såna här lägen du ska stötta henne till tusen. Hur svårt det än är, o hur ont det än gör, o hur hemskt det än är.. så får du aldrig släppa taget, du får aldrig sluta kämpa. För slutar man kämpa, så hamnar tillslut båda på bottnen. Tro mig ja vet hur det är att ligga där, ja vet hur det känns att vara den som blir nertrampad av allt o alla.. Det va då ja la ner allt, ja ville bli nån annan,ja ville göra allt för att slippa se fittan ja var.. ja ville kolla mig i spegeln o le.. det gick inte. Det va då ja raderade min msn, tog bort min bilddagbok, stängde av min dator i 1 år och 12 månader, det va då ja färgade håret brunt, de va då ja började gå ner fasansfullt mycket i vikt, de va då min bästis lämnade mig, vi hade varit bästisar i 10 år förstår du hur det känns? när allt va som värst så stog man ensam. Då kom lina, som ingenting kom hon o bara lyste upp hela mig, hon fick mig att acceptera mig själv och göra min dag. Hon fick mig att le igen, hon fick mig att simma upp till ytan o ta nya tag. För med en riktig vän, tror jag på riktigt att så småningom, klarar man sig igenom Allt. <3